Bröllopshelg
En nöjd Loffe vid matstopp vid en sjö i Småland nånstans.
I fredags åkte vi med vår fläckiga bebis till Ronneby. Grillkväll, träffa nytt trevligt folk, stryka skjortor, umgås, leta Pokemon med Lovelia och ladda inför lördagen.
Jag hade chackat ny luftmadrass och försökte sova på den hela natten i 190 graders värme. Det gick inte alls. Men jag lyckades på nåt vänster luska fram lite undangömda och kvarglömda amningshormoner och klarade dagen galant! Kvällen eller snarare natten blev ett kapitel för sig.
Grabbarna åkte enligt tradition iväg. Loffe och Zache har manligt kön så de är grabbar och fick lämna huset också.
Hår, smink, nervösa tärnor, rosa bubbel, frukt och choklad och swish så kom vi fyra minuter sent till bröllopet och dopet. Då kändes det tryggt att vara i sällskap med både dopbebis och vigselbrud för kyrkan med alla dess invånare kunde ju liksom inte starta utan 2/3 av huvudrollsinnehavarna. Så jag behöll faktiskt lugnet... värre hade det varit om jag kom indundrandes själv och fått springa ikapp pappan och bruden som gick så elegant och känslosprudlande fram över altargången. Den versionen vågar jag inte tänka på ens.
Haha, vacker som få och inte ett tecken på stress. Grannarna putsar lite extra på bilen innan avfärd.
Men vi kom rätt lagom till vigseln ändå. Hela jag började få gåshud redan när tärnorna snörade på henne klänningen och den höll liksom i sig resten av dagen. Så otroligt fint!
Loffe var nyvaken när allt började så han fick ligga en stund tills han tröttnat på det. Jag oroade mig en aning för hur han skulle uppträda under en vigsel. Hans förra kyrkbesök (dopet) var ju "rätt" högljutt.. Den senaste tiden har ungen börjat skrika som en tjej, liksom som Ronja Rövardotters vårskrik. Why? Ingen aning men han gör det när han är arg OCH han gör det när han är glad. Under fredagskvällen höll han på så där av alla olika orsaker. Zache skrattade typ ihjäl sig varenda gång Loffe tog ton. Jag förklarade att han övade inför hans solosång i kyrkan.. vilket han också tyckte var väldigt kul. Jag har förstått att min lille son är väldigt fascinerad av böcker. Han läser koncentrerat och tittar och känner och klappar och bläddrar och spanar och bläddrar och bläddrar och bläddrar fram och tillbaka. Perfa i en kyrka när man vill att ungen ska vara så tyst som det bara går. Det första Mattias gav honom när han började tröttna på att ligga i liggdelen var en skallra?!? Så där tänker vi lite olika. Loffe läste böcker mestadels av tiden, under resten av tiden var han på toppenhumör så bara glada ljud från honom, ett och annat glatt vårskrik fick han till men det var liksom bara gulligt, som att han hyllade hela ceremonin.
Efteråt blev det party. Eftersom Loffe var med så hade vu bestämt i förväg att en eller ingen får förtära alkohol. Jag vann :) Eller ja, så här med facit i hand så hade Mattias gärna fått ta den delen. Vi hade jättekul. Loffe åkte hem vid midnatt och jag borde följt med dom då. Jag kan inte minnas när jag var full senast. Två, tre år sedan? Så jag har liksom ingen vana inne. Vet ej vad jag tål och inte. Fem jättespyor hann jag med mellan midnatt och 02.30 då jag blev hemskjutsad. Det braiga är dock att jag minns allt, hade jättekul och förutom spyorna så var humöret på topp. Men att gå omkring och tokspy överallt gick ju inte för sig. Så jag kastade in handduken och bad om en hemresa. Nä, alkohol är inte min grej. "Dagen efter" är inte min grej heller. Det går ju att ha minst lika kul utan alkohol och då förspiller jag heller inte en hel dag till att må skit. Så jag är mättad ett bra tag. Brudparet, maten, talen, tårtan, sällskapet, stämningen, ja allt var så jädra bra. Allt förutom mina spyor.. men jag var inte ensam och det är fler än jag som inte festar till det så ofta och som inte inser sina begränsningar när det gäller alkohol. Jag var både drinkblandare, morgongåvaskapare, dansare, shlättletare, sladdbarnsdetektiv och häftstiftsjägare så det var faktiskt riktigt lyckat.
"Dagen efter".. jag vaknade i ottan av syrebrist och värmeslag. Duschade och andades in mängder med frisk utomhusluft. Blev människa en stund innan huvudvärken och det sega kom. För att inte tala om magen. Hade typt glömt hur kass magen blir så där en dag efter.
Alla barn kom hem och hjälpte glatt till att öppna presenter. Så mycket fint!
Vi hade verkligen en toppenhelg i Ronneby. Kul att få vara med hela vägen så där i ett bröllop. Det är fina människor och jag önskar dom ett låååångt och lyckligt äktenskap.
På hemvägen var jag "rätt" seg. Love sov mestadels. Han tog ett matstopp utanför Jönköping vi en sjö även denna gång.
Han verkade tycka att det var kul att få gå på bröllop. Han hade dispans för att få gå på den barnfria bröllopsfesten också och det tyckte han var trevligt, speciellt när musiken/partyt drog igång efter valsen. Grabbarna var lite smått avundsjuka men hade haft det bra ute i Jäla.
Very good job writing them in this blog post
Best regards,
Lunding Henneberg