Livet med grabbarna

Love, även kallad Loffe är en helt underbar liten människa. Han är helt unik och en väldigt bra blandning av sina bröder. Han har fått Wilmers djup och klokhet och han har fått Challes sociala förmågor. Han har skippat både de introverta och det stora oslagbara och högt uppsatta jaget som är rätt tydligt fördelat på de andra. 

Nä, Loffe är one of a kind. Precis som de andra två är på sina sätt. Tänk att det kan bli så jädra bra med allihop. De där tre grabbarna är verkligen tre egna personer med tre egna personligheter. Visst sjutton har de styrkor och svagheter, men det är väl det som är det fina med alltihop. Hur kul hade det varit att vara helt perfekt i precis alla andra människors ögon jämt och ständigt. Nepp, vi har saker att jobba på men vi har också mycket saker att vara stolta över. 

Jo, men tillbaka till Loffe och skolan. När han blev placerad i sin klass så var det endast med två andra från hans förskola. Den ena var dock No1 på önskelistan. Lofsan är lite avvaktande, läsande och iakttagande innan han släpper loss. Jag känner igen mig till 114% i detta. Nu börjar det verkligen lossa. Han och Sigge håller ihop men vänskapskretsen vidgas för varje dag. 

Ett exempel är om jag och Love är på en lekplats själva. Det är miljoner barn där. Loffe leker på med sitt självständigt ett tag, han spanar och iaktar samtidigt klientelet som befinner sig på lekplatsen. Avvaktar, leker på med sig själv, avvaktar.. mamsen tittar bort en sekund och sedan har han helt plötsligt hittat en vän. 

Loffe startar aldrig konflikter. Loffe är aldrig elak. Loffe slåss inte och Loffe är snäll och rolig. Loffe gör inte skillnad på tjejer och killar och leker och umgås med allt av rätta virket. Han har en finkänslighet och vet vilka han vill ha nära och vilka han ska umgås med. Han vet också vilka som "inte är bra" och undviker närmare relationer på ett snyggt sätt. Jag kan tänkas vara en snutta partisk och egoistisk här men jag klassar grabben som socialt kompetent vid 6-års ålder. Han kan initialt upplevas som blygg och tyst men ge honom lite tid till att iakta, känna av med sin trygghetfaktormätare med sina spröt och vips så han ni en helyllekille att umgås med om han valt just dig. 

Hemma kan han ibland vara precis tvärtom. Jag ser det som ett friskhetstecken och helt "normalt". Man kan väl inte orka gå runt och vara världens supermänniskor precis hela tiden. Nä, släpp ut det på brorsorna, papsen och mamsen så att den delen inte hämmas och trycks undan. Men för det mesta är han superdupermänniskan Loffe Love Lofmajström. 

Känns som jag födde honom igår och nu är han en skolkille. På tal om att kännas som att jag födde någon igår. Wilmer!! Han är fjorton år!! Hans röst låter definitvit inte som lille Wilmerkillerösten. OCH han är en halv centimeter längre än mig?!? Och han låg i min mage alldeles nyssens. Och man kan diskutera livets alla böjelser och former med honom, politik, språk, samhällsfrågor, filosofi.. det är fan magi! Wilmer är special, på mer än hundra sätt. Så jäkla cool, genuint rolig och jämt sig själv. 

Jag ska inte glömma Challeponken i detta mammaskryt. Charlie, han är Charlie. Han är killen med ett hårt skal men med världens mjukaste och känsligaste insida. Jag vet inte vad skalet kommit ifrån men det som finns därinne är alldeles ovärderligt. Därinne finns biljarder med känslor, tankar och empati. Dit in är inte många välkomna vid en knackning eller två men har man väl fått komma in så är det en värld som är av det finaste som finns. MEN man får inte döma och ge upp om man inte klarar att komma innanför skalet på en gång. Försök igen, det är så värt det! Challe, Chala, Challerallen killen som föddes med boll- och pucksinne, med kroppskontroll utan dess like men med finmotorik som lyser med sinfrpnvaro men med en tävlingsinstinkt deluxe och med en personlighet som ger 150% i det som intresserar honom men som också tycker att det räcker alldeles utmärkt med ett E i precis allt som inte intresserar honom. I love min Charliesen och för att han är han. 

Alla dessa barn ger mig gråa hår. Men dom är värda varenda ett. Jag önskar fortfarande att jag kunde klona mig till fem eller sex Pernillor. En till varje unge = 3, en till min make = totalt 4, en till mig själv = 5 och en till Billy och Mysan = 6.. Kanske en till jobbet också då blir det totalt 7 Pernillor. Det skulle nog vara lagom. Men jag är bara en och gör så gott jag kan. 

1. En Pernilla med Wilmer

2. En Pernilla på typ jobb (eller iallafall afterwork)

3. En Pernilla med Billy (och Mysan fast hon var ur bild här).

4. En Pernilla med make

5. En Pernilla med Charlie

6. En något skeptisk Pernilla med en Loffeliknande scary varelse på Dollarstore den 23 september 2022