Livet med grabbarna

Förra året var vi i Spanien men förutom det så har det varit tradition att åka upp till flygplatsen med alla bilar och grejer. Vädret var en smula ostabilt så jag kände att jag och Loffe Hôlk stannade hemma. Ensamstående. Plus Wilma och Jocke men dom är inte jobbiga nånstans om man låter dem sysselsätta sig med det dom tycker om. 

Jag tänkte att Loffe skulle sova ordentligt så att han skulle fixa kvällen på Ströget bättre. För sova är något som han försöker lägga ner helt dagtid. Loffe Hôlk har till min stora förödelse alltså typ slutat sova?!? Vart hände med min bästa dagssovarbebis? 3-4 timmar har han ju iallafall klämt in dagligen för att kunna bete sig som människa. Nu är han mest arg och omänsklig. Det är tur att han är söt. 

Likgiltig Loffe Hôlk...

Moget att dra med ongen ut på crusing då.. nu när han kanske behöver lite lugn och ro. Men han bor faktiskt i en familj och behöver ibland (trots sin ringa ålder) anpassa sig till resterande invånare.. speciellt då mamman bara råkar vara en person och inte kan varken dela eller klona sig själv till fler upplagor. Life sucks, telepaterde lilla Love både i förrgår, igår och har fortsatt med det idag. Under telepateringen har han givit mek dåligt samvete 83 gånger för att jag inte förstår vad han telepaterar och försöker tala om med sin missnöjda stämma. Igårkväll så förstod jag förvisso att han tröttnat på att ströga men hur aslätt är det att gå hela Ströget upp med en hord av ungar i folkmassekö? Jag försökte tala om för honom att jag gick så snabbt jag kunde, tillslut lyssnade han... plus att min höft inverkade på lugnet.. och idag har jag träningvärk i armen. 

Jag älskar min lilla Lofsa och önskar för hans skull och välbefinnande (men kan inte sticka under stolen med att det är lite för min skull också) att denna lilla period försvinner så snart som möjligt så han får bli nöjda bus-Lofsan igen. 

Ensamstående sedan 16 idag igen. Med missnöjda ers Herre.. och dom andra stackars barnen som jag knappt hinner vara trevlig mot.. Jag skulle vilja dela mig på fyra.. en för varje barn och en som jag bara kan ha för mig själv. Den som jag skulle ha för mig själv skulle jag använda till att plocka hallonen som håller på att bli alkoholhaltiga och ramla ner av sig själva till ingen nytta, detsamma gäller krusbären.. jag skulle behöva plantera om tomaterna, och ge all växtlighet vatten. Jag skulle behöva skogsluft och lugn. Jag skulle behöva bygga ett köksbord. Jag skulle vilja vara enhetschef/arbetsledare på ortopedavdelningen. Göra klart framsidan. Komma ikapp med tvättberget. Köpa födelsedagspresenter till Wilmer. Rensa min garderob. Träna. Jag skulle behöva bedriva ett bättre fritidshem åt behövande. Klippa mina stora söner. Jag skulle vilja gå en långpromenad utan att behöva tänka på om Ers Herre vill eller inte. Jag skulle behöva sitta i en solstol en kvart utan avbrott innan det blir vinter igen. 

Men jag är bara en. Så det får vara som det är. Var sak har sin tid. Prio 1 är att mätta barnen.. samt försöka göra dom nöjda så gott det går. Allt annat är plus. 

Idag har jag haft gårdagens frisyr hela dagen. Till och med nu. Har inte hunnit, har inte brytt mig och huvudet ligger inte ens med på prioriteringslistan en dag som denna. Jag, missnöjda Ers Herre och höften har bara tagit några promenader i trädgården.. miljöombyte får honom lugn en stund. Att hans värld växer märks. Han tittar på allt. Minsta ljud, minsta rörelse. Det ser ut som att han tänker järnet och jag hör nästan hur det knakar. Han försöker förstå hur allt hänger ihop, hur allt är uppbyggt, hur allt fungerar och varför och hur allt som finns liksom finns.. Kontrasterna mot crusinggapet, burnet, tutet och fylletjatet igårkväll är nog rätt stora när han i tystnaden kikar nyfiket på löv som dansar i vinden, klappar gräs och känner på trästammar.