15-kilos kategorin igen
Idag har jag varit på form för första gången sedan i oktober. Bodybalance. Jag hade ju tänkt att träna så länge jag bara kunde i graviditeten. Nu när jag tänker efter så gjorde jag ju det också. Fogarna satte käppar i hjulet tidigt. Det var inte skönt nånstans så jag tog tillfället i akt och lyssnade på den gamle kroppen. Nu har jag återigen lyssnat för nu vill den igång lite igen. Lite långsamt och lagom.
Det är inte många veckor sedan jag inte fixade backarna upp och ner från det här lilla berget jag bor på. I början när jag gick och hämtade Wilmer i skolan så fick vi ta omvägar för jag fixade inte att ta mig uppför en av backarna vare sig konditions- eller muskelmässigt.. plus att underredet gärna skulle stanna på plats.. Förra veckan hade jag och Wilmer lite springtävling upp för den där backen. Så det ändrar ju sig till det bättre utan att man tänker på det.
Det är ett nedrans tjat om att jag inte varit så stor denna graviditet och att jag inte har gått upp så mycket.
Jag har visst varit stor och jag har visst gått upp mycket. Fast inte så stor som jag var med Charlie.
När jag kom till förlossningen nu när jag skulle föda Love så sa barnmorskan att jag inte alls var så stor som hon hade räknat med. Hon berättade att de via MVC kollat p-glukos oftare än vanligt på mig bara för att jag fått en 5-kiloscharlie och risk att utveckla diabetes.. och risk att få en 5-kilos Love. Jag hade ingen aning om denna koll. Trodde att alla p-glukosen bara var rutinkoll. Alla värden har varit normala.. det var de med Challe också.
Med Wilmer gick jag upp 26 kg. Startvikt 65 kg och slutvikt 91 kg
Med Charlie gick jag upp 30 kg. Startvikt 70 kg och slutvikt 99,8 kg
Med Love gick jag upp 23 kg. Startvikt 67 kg och slutvikt 90 kg.
Så att jag inte varit så stor denna gång och inte gått upp så mycket vet i skråen. Fast visst sjutton är det också rätt stor skillnad på att väga 90 kg och 99,8 kg.
Challeresan
Ja, den här gamla bilden. Den är rätt bra faktiskt. I linnet var jag väl typ tidsmässigt efter graviditet som idag ungefär. När jag var klar.. ja, inte många fettmolekyler där inte.. men jag minns att det kändes som om jag studsade fram. Så där tight och tränad har jag ju inte direkt hållt mig på senare år men jag har fysiskt mått bra. Jag chansar också på att dödsfall och en herrans massa ångest käkade energi och att fettet liksom följde med bort av bara farten. Och snuset.. mmm snuset gjorde nog susen.
När jag började på form efter Challe vägde jag 84 pannor. Idag snackar vi 72. Det är tolv kilos skillnad och det är skillnad.
Dagens utgångsläge.
Jag har döskinn. Det är det. Kläder är bra att ha för de håller dallret på plats. Fast jag bryr mig inte. Jag kan ha ryggbröst, kärlekshandtag och hängbuk, det finns ju som sagt kläder. Det enda jag "vill bli av med" är fettpuckeln i nacken. Jag hatarn! Får alltid sådana när jag går upp. Jag har typ puckelfobi och klarar knappt att titta på den här bilden. Jag ryser liksom när jag ser den i spegeln.. jag vill helst inte ta på'n heller.. kalla kårar går genom hela kroppen. Ja bara av att tänka på den...
Så mitt mål med träningen är... känslan för kropp och själ. Att kunna känna min kropp, ha kontroll över den, slippa smärtorna från rygg och nacke. Känslan av att inte känna mig svinsvag. Jag behöver inga synliga muskler eller någon tight mage men jag behöver känslan av styrka. Min hjärna har heller inget emot att ladda ur kroppen totalt för att varva ner. Att göra lite mer, ta i lite extra, klara det som jag känner att jag egentligen inte orkar. Känna. Ja, plus att minska ner på puckeljäkeln.
Men jag ska ta det lugnt. Bodybalance är perfekt nu. Fast det kan vara svinjobbigt också, men just nu så ska jag lära känna min kropp och bara det lär ge mig träningsvärk imorgon :)
Så istället för 15 kilo så handlar det nu om 7. Vid 65 mår jag bra och är nöjd. Men jag har inte bråttom.. och när jag har ammat klart så tror jag att jag går på snusdieten igen.. den är rätt effektiv har jag hört :)