Wilmer 9 år
Min stora Wilmerkille fyllde 9 år i tisdags. Som vanligt så vaknar han först i denna familj. Hörde hur han tassade omkring däruppe för att på en och samma gång verkligen tassa men också väcka oss. "Gå och lägg dig så kommer vi och väcker dig snart" ropade vi nerifrån sovrummet.
Loffe blev alldeles te sig när han såg att Wilmer skulle få en tårtbit till frukost.. så det slutade med att Loffe också fick tårta till frukost och stannade vid köksbordet när vi gick in och "väckte" nioåringen med presenter och sång.
Han fick mer presenter att öppna än vad jag hade räknat med. Tanken var att han inte skulle få några alls. Under semestern nu har vi gjort om hans rum. Han har fått välja färg, tapeter, möbler och lite inredning alldeles själv.. i fördelsedagspresent. Han är supernöjd med rummet. Men det blev väldigt mycket småpresenter ändå så han blev faktiskt lite förvånad. Men det var såklart Challe som tog upp ämnet.. "Wilmer du har ju fått typ tusenmiljarder paket nu fast du inte skulle få ett enda!".
Senare på eftermiddagen hade han ett litet tårt- och glasskalas. Han blev väldigt nöjd över allt han fick.
Den nioåriga Wilmer. Ja, om jag ska beskriva honom så skulle jag nog säga att han blivit helt fotbollstokig. Han säger själv att han inte skulle överleva om han inte fick spela fotboll på en hel dag. Vet inte hur många gånger under en dag man kan hitta honom ute i trädgården med en boll eller sju. Han tränar trix, skott och finter. Ibland med Charlie, ibland med kompisar, ibland med nån förälder och ibland med sig själv.
Han har dragit iväg i kroppen. Han är ingen fetmapojke längre. Han är inte längre någon som tar på sig vad som helst. Svart, grått och vitt ska det vara och en speciell stil på kläderna ska det vara annars vägrar han. Fotbollskläder funkar också. Han håller på Manchester United, Real Madrid, AIK och FFK.. så färger i de lagkulörerna funkar att ha på sig. Han älskar att spela Playstation och dator också. Han älskar att skypa med sina vänner när det spelas. Inte allt för sällan vill han bestämma hur det ska gå till. En självutnämnd spelledare skulle jag minst sagt kalla honom för.
Han kan mycket om mycket. Allmänbildad unge typ. Han tänker mycket, tar in mycket och googlat en hel del när han undrar saker som ingen i huset kan svara på.
Han är familjens Emil i Lönneberga. Han har ett gott hjärta MEN han gör hyss. Han testar materiella ting, han förstör materiella ting. På ett sånt sätt som bara Wilmer kan. Han försöker blåneka och han försöker skylla ifrån sig på nån bror men när det gäller alla dessa speciella Wilmerhyss så är det omöjligt för honom att prata bort utredarna. Han skulle lika gärna kunna sätta en stämpel med sitt namn vid hans hyss för det är sååå tydligt att det är han.
Troligen är han också inne i nån förpubertet. Han känns typ lite hormonell på nåt sätt. Humörsvängningar, kort stubin, äckligt snabba kommentarer, sågar av diskussioner rekordsnabbt om han känner för det. Hugger direkt ibland om man säger till honom. Han är fruktansvärt lik PMS-Pernilla om jag får sägat själv. Men han fixar också håret 27 gånger om dagen (det gör inte jag)!!
Men trots tonårsfasonerna och hyssen så är han otroligt charmig och genomgo. Det tar oftast inte många sekunder att vända tillbaka honom så att ögonen glimtar och mammahjärtat smälter. Han har fått bättre självkänsla, vågar ta för sig mer och är när han känner för det världens bästa storastorebror till Charlie och Love. Dom älskarn och njuter varendaste stund när han umgås med dem helhjärtat (och inte bossar och kör med dem.. som också händer emellanåt).
