Pinkeponken
Godmorgon och oskyldig?
Japp, så där kan man se ut när man pinkat ner hela halva morsan och låtsas som att man inte var där över huvudtaget :) Alltså dessa små pojkbebissnoppar till att pinka så snabbt blöjan öppnas eller när man tror att det är lugnt och är snäll och låter gossebarnet lufta lite..
Lite småknip i magen idag. Det är inte långa stunder han har ont. När jag och Gson minns tillbaka till Wilmertiden så var det liksom antingen en sovande, ätande eller skrikande Wilmer. Love har sina ljusa stunder och skriket och ontet är kanske inte så farligt... men det är säkert jag som nojjar och blir skräckslagen för att han ska förvandlas till en Wilmer...?
Men hey, vi fixade Wilmertiden och Wilmer F verkar ju inte ha några men efter den där onda magen så att vi skulle nog fixa en Love som Wilmerkille också. I värsta fall alltså.
Han är rätt så mammakär den lille tussen. Han gillar di andre också men det märks väldigt tydligt att han bott i mig i ett par månader och att han känner mig lite bättre och känner sig lite mer hemmastadd hos mig. Men han somnar hos pappan och brorsorna också, när han är på rätt humör :)
Kvällarna = mammagos
Ena stunden sover han och i nästa stund ligger han och tittar mig rätt in i hjärta och själ. Gosigaste lille bebislove <3
Imorgon är det daga för Gson att göra sitt första dygn borta sedan Loffeman föddes. Det betyder att jag är ensamstående med en, två och TRE grabbar i olika former.
Hepp nu är det magont på schemat..