Hurra 2 bra!!
Idag är vi glada! Det var vi i tisdags också!
Jag har länge gått och grämt mig över det hör med förskoleplats för Love. Vi har ansökt i tid. Men man har ju hört skräckisar om folk som får åka kommunen runt för att lämna deras barn på förskola.. i väntan på plats på önskeställena. Och även dem som fått reda på var ungen kommer hamna 1-2 veckor innan det är dags att börja.
Detta har liksom legat och gnagt som en liten sten i själen. Att åka till Yllestad och lämna Loffe en ensamstående morgon skulle sett ut så här för mig:
04.20 Första ringningen.. snoozar
04.30 Andra ringningen.. snoozar
04.34 Orkar inte vänta på nästa ringning, stänger av larmet och går upp för att fixa te mig i lugn och ro innan pojkbetjäntsruschen drar igång.
04.50 Jag ä klar. Nu väcker jag killarna.
05.30 Alla grabbar påklädda klara, glada, pigga som lärkor och sitter bältade i bilen för avfärd mot Yllestad
05.57 Framme i Yllestad. Lämna av Loffe som är lite ledsen och inte vill att jag ska lämna honom ensam ute på vischan..
06.10 Avfärd från Yllestad
06.36 Lämna grabbarna på fritids. Charlie är inte på humör för detta, så lite diskussion med honom innan jag kan åka iväg.
06.50 Parkerat bilen hemma i garaget. Och springgår till jobbet.
06.53 Tar på mig arbetskläderna
06.57 Ombytt, klar och redo för en arbetsdag.
Så hade jag sett framtiden för oss. Härlig är joooorden.. Stackars barn!.. och mamma! Och pappa som får umgås med mamman när hon kommer hem från jobbet på eftermiddagen!
Men i onsdags ändrade detta scenario sig till bästa tänkbara. Så nu kommer mina ensamma mornar att se ut enligt följande
05.10 Första ringningen, snoozar.
05.20 Andra ringningen, snoozar.
05.30 Kliver upp och fixar iordning mig.
05.50-06.00 Väcker grabbarna.
06.30 Lämnar go och glad Loffe på Trollet medan de stora grabbarna snällt hoppar in i bilen.
06.40 Lämnar grabbarna på fritids.
06.50 Parkerar bilen i garaget. Går i rask takt mot arbetet.
06.53 Framme på jobbet och börjar byta om.
06.57 Ombytt, redo och klar för en arbetsdag.
En Trolletkille till alltså :) Precis som önskat. Och inte behöver han skolas in på nåt annat ställe i väntan på plats på Trollet. Loffes päron är så nöjda och lättade att de knappt kan stå på bena!
Ja, så har vi dagens bästa också.. Loffe lämnad på Götav. Wilmer hämtade vi i skolan 11.30 för avfärd mot Skövde. Vi var i god tid så jag fick vara Pokémonchaufför åt Wilmer och Mattias i Skövdes innerstad. Pokestoppen ligger hiskeligt tätt där, till Wilmers stora förtjusning.
När vi parkerade utanför sjukhuset började det bra. Vi fick ärva en parkeringsbiljett av en snäll tjej som skulle åka iväg men som hade gott om tid kvar på sin biljett.
Vilket fint barnmedicin sjukhuset hade fått! Det var minsann på tiden. Wilmer var lite nervös, han ville helst åka hem sa han. Först fick han gå in för vägning och mätning och sedan blev vi utslängda i väntrummet igen i väntan på läkaren. Wilmer tyckte att vi kunde åka hem. Han försökte rymma ut genom ett fönster.
Sedan uppenbarade sig världens coolaste läkare. Wilmer köpte henne liksom direkt. Det var nog det mest pedagogiska jag nånsin träffat på. Wilmer kan vara lite reserverad och blyg när det handlar om nya människor i knepiga situationer (som han upplever att fetmateamsgrejen är) men hon fick honom att öppna sig direkt.
Wilmer F lider inte längre av fetma. Han är frisk! Han är utskriven. Han behöver inte ta några fetmablodprover mer. Vi fick med oss hans kurvor och studsade nästan ut därifrån av lycka. Synd på en sån fin och fräsch barnmedicinmottagning..
Wilmer tyckte det var coolt när läkaren berättade för honom att han skulle vara lång nog att klappa pappan på huvudet och titta ner på honom på sin studentdag.
Idag var han 142,5 centimetrar lång. För ungefär exakt ett år sedan var han 138,4 centimeter lång. Så han har växt 4,1 cm. Och gissa hur mycket han har gått upp i vikt under detta år??
Har har gått upp minus ett halvt kilo :) Så det är en jäkla skillnad mot att ha gått upp 4-5 kilo per år.