Livet med grabbarna

Han kallar sig själv Ove. Av lathet kanske för han kan säga Love. Han kan typ säga allt. 3-ordsmeningar? Ja. Igår räknade jag till fem. Han är bra på att tjata lille Ove. Han tänker högt så att säga. 

Häromdagen upptäckte jag ett jättehål i Wilmers ena tand. Jag har jobbat hela veckan så Gson har fått rodda på hemmaplan med allt som hör till. Där ingår också lite akuta tandläkarbesök. Wilmer fick en tid igår. Två hål. En av tänderna fick han dra ut idag. Den andra ska lagas nästa vecka. Han har varken lagat eller dragit ut men han klarade utdragningen alldeles utmärkt. Det är tur att det finns pedagogiska människor på det där stället också. Vi har ju även fått erfara den andra sorten på det där stället också. Men bra att det finns förnuftiga människor där med som inte skapar tandläkarskräck hos små barn. 

Jo men två tandläkarbesök på två dar för Gson och Wilmer... och Loffe med såklart. Han är inte stor nog att vänta hemma ensam än. 

När jag kom hem från jobbet idag så var Loffe inte vanliga Loffe. Han skrek inte men var gnällig och lite sur och lättirriterad. Blev ingen Loffekram i dörren som vanligt. Jobbar mor för mycket hann jag tänka.. men vid en närmare titt på ungen så såg han rätt knepig ut. Vad har hänt med min Love? 

Ove hade haft blodbad tydligen. Han skulle klättra upp på vardagsrumsbordet för att sitta där och leka med sin legobuss hade han planerat fast pappsen varnat och förbjudit honom från långt håll. Pang! Han slant väl till i sitt klätter och hamnade skitdumt med munnen mot bordskanten. Tre små hack finns nu kvar i bordet som minne från hans olycka och från hans en gång i tiden normalt sittande tänder. 

Han ser inte klok ut i munnen och tänderna är både sneda, upptrycka och lösa i hans lille mun. Storgrabbarna skyndade när lillbrorsan olycksskrek från botten av sin själ. Blodet sprutade sammanfattade Wilmer. 

Mattias hade fixat en akuttid hos tandläkarn. Han hade heller inte ringt mig på jobbet för att informera om dagens händelse. För jag skulle bara bli orolig och jag skulle avbokat min träning. Han kanske flashbackade till den där gången lille Challe ådrog sig väldens största bula mellan ögonen på en liknande bordskant då han skickade en bild till mig på jobbet och då jag sedan stod hemma i dörren en halv sekund senare fastän det var totalt omöjligt med tanke på avståndet från jobbet.. Jo och nu vill han förresten att jag ska träna för han tycker att jag blivit fet. 

Nej, det tycker han inte. Eller också gör han det, fast det är skit samma. Men häromdagen gick jag och la mig 18.40 och sov ända tills morgonen. Friskt? Nej, så jag behöver återuppta min träning har vi bestämt. Jag är en zombie som behöver energi och förr i världen funkade det med träning så allt av värde är värt ett försök. Så denna vecka har jag återupptagit min träning efter miljarder år av soffhäng och äckeltrötthet. 

Så jag hann knappt hem förrän Loffe och Mattias skulle iväg till tandläkarn... och jag fick väl åka och träna fast jag hellre kände för att avboka och följa med grabbarna. 

Men gissa om Loffe visste precis hur man skulle göra hos tandläkarn? Här hemma har han börjat kolla på Lotta på Bråkmakargatan rätt frekvent. Så jag trodde att han inte ens skulle öppna munnen... Men han har ju bott hos tandläkarn i två dagar nu och sett hur Wilmer gjort. Det var inga problem alls för Loffe F att hoppa upp i pappas knä i tandläkarstolen och gapa stort AaaaaaaaAaAAaaa och visa sina onda konstiga tänder. 

Det verkade inte vara något fel på överkäksbenet. Tänderna kan surra fast sig om ett par dar igen.. fast åt vilket håll de kommer att peka och hur långt upp i tandköttet de kommer att gömma sig får tiden utvisa. 

Tutten kan han ha utan att det gör ont. Men fast eller hård föda.. nej, då börjar han gallskrika av smärta. Lille Lofsan. Yoghurt och välling funkade bra ikväll iallafall. Han har blånat till mer och mer under kvällen så imorgon tror jag han kommer att ha en rejäl blåtira ändra från ögat och nedåt. Han ser precis ut som mig när jag snusar också säger Gson. Farbror fläskläpp med konstiga tänder och blåslagen. "Jag kommer att ta brudarna med storm på daggan imorgon", mumlade han innan han somnade för natten. 

Den här bilden tog jag igårkväll. Sista bilden på honom med oförstör tandrad. 

Den här lille olyckan kanske inte var något att skryta om? Men det spelar ingen roll om det är en stor eller liten olycka. Mammahjärtat blir påverkat av alla små olyckor som drabbar grabbarna och detta var Loffes första och nu finns den dokumenterad också. Nu ska vi dokumentera den hos försäkringsbolaget också, ifall han får problem med bissingarna i framtiden.