Vårkänslor
Jag känner hopp inför en framtid utomhus. Tänk när marken torkar till och Loffe kan knalla omkring på sina tassar ute. Den här vintern har ju inte ens varit vinter. Bara trökväder. Jag gillar inte snö men snö är bättre än ingenting. Det går att vara ute i snö. Det går att sätta ner en bebis i snö, så sitter den där en stund och leker i snön.
Men den här vintern har det som sagt inte varit något väder alls känns det som. Det går inte sätta bebisen i geggigt gräs eller på en grusad asfaltsplätt. Det kanske går men jag finner inget som helst nöje i det. Och har därför inte gjort det.
Vi gick i ide. Nu längtar vi ut. Idag kunde man gunga. När grabbarna var i skolan häromdagen så provgungade mamman och pappan den här fenomenala vuxenbebisgungan med Loffeman.
Idag gick jag, Wilmer och Love en vårkänslepromenad. Love kände igen gungan direkt. Han sa glatt gunga (gugga!!!) på Lofsiska och blev själaglad. Wilmer tyckte också att det var en cool gunga.