Livet med grabbarna

Hulken fyller tre år på söndag?! What?!? Min lille Loffe. Fast han är inte så liten längre. Han blev stor för typ två-tre veckor sedan.

Jo, det var en gång en söndagsmorgon. Loffe vaknade denna till en början helt vanliga söndagen. 

Drog ur tutten (nappen) ur munnen och sa: Mamma, nu vill jag inte ha tutte mer. Nu slutar jag med tutten. 

Ja, så slutade han med den. Bara så där? Japp. Det var den enklaste och smidigaste tutteavslutningen jag någonsin varit med om! Tack Loffe.

Dagen efter så sa han: Nu slutar jag med blöja mamma.

Ja, så slutade han med den. Han blöjar lite på natten än men det händer ibland att han vaknar nån gång nån natt för att han vill pinka på pottan. Så gör han det och sen somnar han om. 

Nån dag senare så sa han att han slutade med välling och så gjorde han typ det. Fast inte varje kväll. När han slutat helt med kvällsvällingen så blir det automatiskt lättare att sluta med nattblöjan, så det bestämmer han sig nog för snart också. 

Han är himla smidig att ha å göra med oftast den där Loffe. 

3-årstrots? Jo, vars han tar sig la ett par psykbryt emellanåt men det gör jag också så han får väl ta sig ett par om han känner för det. Den värsta trotsen har kanske inte startat än? Visst sjutton är han bestämd och tycker att han kan precis allt själv men han är också rätt så diskuterbar och förståndig så jag är nöjd.

Jag har hellre 374 treårstrotsarloffsor än en minitonåringstrotstioåring! Alltså där snackar vi odiskuterbart, frontallobskaosat känsloexploderat äggskal!! Hjälp. Treåringar har jag liksom fixat förr, så det är tusen gånger värre med pre-pubertetsbarn. Det är lite så att jag känner lite så här att... KAN HAN INTE BARA FÅ MENS SNART?? 

Men nä tyvärr, han får inte mens snart så det går inte över snart. Jag får väl bara önska att det ebbar ut eller att jag lär mig handskas mä’t. 

Men han har sina ljusa stunder och innanför alla snabba kommentarer och humörsvängningar så finns min underbara förstfödding. Mellanponken är helt okej för tillfället om någon undrar.

Annars så äter, jobbar, pusslar (med söner och tider) och sover jag. Jag skulle börja mitt nya hälsosamma liv vid årskiftet, det sket sig efter en vecka ungefär så istället för att bli av med ett par kilon så har jag skaffat mig ett par extra. Det blir liksom inte alltid som man tänkt sig. Men vad gör det om hundra år? Vem bryr sig egentligen? Bättre lycka en annan gång. 

Jo, den stora frågan: Ska vi klara oss oskadda genom vabruari? Loffe är lite snorig, jag hoppas att det stannar där. Challe kräktes två gånger förra natten. Det stannade där. Han lär sig aldrig. När mamman jobbade hade pappan inte punktmarkerat honom så han hade typ käkat en hel chokladbollsdeg, därefter varit på bio och käkat en låda popcorn och därefter hem och käkat en massa ägg till kvällsmat. Resultatet blev att äggen inte fick plats. Det hade jag kunnat räkna ut med lilltånaglarna. Han fixar inte att stoppa i sig för mycket skit min Challeman. Men ändå blev vi lite oroliga för magsjukeutbrott eftersom det är vabruari.