Kökslös

Vi skulle egentligen fått köket idag men lagom oväntat så ringde de i väntan på dem och sa att de inte kunde komma idag.. pga terminalproblem?! Men säg bara att det är vabruari och att det inte finns folk till att köra ut. 

Fast så här i efterhand så gjorde det inget. Vi behövde "oväntat" lite mer tid för att riva och fixa till självaste köksskalet. Hela garaget är fullt med massor av skit inklusive nästan ett helt gammalt kök. Resten av det gamla köket står i hall och vardagsrum...

Så vi hade helt enkelt inte fått plats med något nytt kök idag. 

Förhoppningsvis så kommer själva köksskalet vara mer inflyttningsbart och klart på måndag. Dessutom hoppas jag att det gamla köket blivit hämtat av köparna (till en mycket billig penning, skulle annars slängt skiten men detta är bättre för miljön). 

Har varit ledig i två dagar och det ska nästan bli skönt med en jobbhelg för att slippa kaoset här. Jag har varken spis, ugn, diskho eller diskmaskin för tillfället. Lite ovant och möe skräpmat håller vi oss till nu. Imorgon har jag bokat vanlig mat på Götav innan jag lämnar grabbarna för jobb. 

Igår fick Challe napp på dagis och fick med sig en vän hem. Lycklig som få över detta. Mitt i röran? Jodå, det går det också. Finns det hjärterum så finns det plats för en liten vän. Men vad ska jag bju på. "Smoothings", som Challe säger. Leta fram den lille maskinen mellan skåpsrivet och vips så var killarna nöjda. Nedbäddade med smoothings framför Nicke.. det är livet det! 

Igårkväll fick jag rycka in i Biffens sjukstuga och det var skönt att komma ifrån mitt rivbygge för en stund. 
Min lille vän Keliano ser inte vansinnigt sjuk ut här direkt. Han är nog efter en veckas gnällig sjukdom (tillsammans med sin lillasyster) på bättringsvägen. Skönt för alla barn och inte minst för deras mamma!!

Idag har jag hunnit med lite morgonyoga, burit gammalt kök, bevittnat Mördarinnan som lekt med maten utanför byggfönstret i typ 20 minuter!! Hon är hemsk! Stackars lilla livrädda fågel. Varför kan hon inte mörda fågeldjuret snabbt och så smärtfritt det bara går? Nejdå, det ska kastas, bollas, jongleras och hon släpper djuret som sackar iväg och gör nya attacker om om om om om om om om och om igen, in och ut, ut och in, in och ut igen.. usch! Jo och sen har jag även ätit McDonaldsmat, lagt golv med Nicole, tittat på Mr Peabody med Challe och lite annat smått och gott. 

Nicole och Challe var inte några vittnen till det hemska mordet. Jag försökte förklara det för dem men de gillar mördarkatten iallafall. Jag också faktiskt :) Hon är ju en katt och det är bara att acceptera. Dessutom är jag inte jätteförälskad i fåglar (äckliga ögon).