Aldrig skilja mig!

Idag har jag varit ensamstående. I förmiddags åkte vi till stan (leksaksaffärn), sedan Panka och efter det McD. Mina barn ska aldrig glömma mig tänkte jag..

Alltså, tänker på de människor som skiljt sig och om inga konstigheter ställer till det så skulle väl vilken förälder som helst se det som en självklarhet att ha sina barn lika mycket som den andre föräldern? Jag hade då minsann inte gått med på mindre än halva tiden för min del. Tänk att bara ha dem varannan helg?!? No way!! 

Men det är ju nästan sjukt att behöva vara ifrån sina barn hälften av sin tid. Skulle jag aldrig klara. Speciellt inte gravid och hormonell. Ta farväl av sina barn varannan vecka för att inte träffa dem på en vecka?? Hepp, finns inte på världskartan att jag skulle klara av det så där tätt. Ett par dar nån gång ibland men inte mer. Helst högst ett par timmar för dagis, skola eller övernattning på Götav. Inte mer! 

Idag har jag haft en sån där ta farväl dag. Förjäkla jobbigt om jag får sägat själv. Det är inget jag ska göra om ofta direkt. 

Oh Gudars vad synd det är om mig när jag ska åka med härliga vänner till Turkiet, ett par meter från stranden med all inclusive, sol, pool och lugn och ro. Stackar mig! Jag är inte ens tvingad att åka. 

Nej, men jag är inte van. Jag är inte van vid att lämna mina barn så där länge. Jag vet att dom har det kanonbra med deras pappa.. men det är inte det som det handlar om. Det var liksom bara lite mer än ett år sedan som jag gick i terapi och bland annat försökte ta i tu med mitt kontrollbehov. Jag kunde under en period inte ens tänka mig att åka till Skövde för att shoppa utan mina barn.. eftersom jag då inte kunde rädda dem ifall nån katastrof inträffade eller liknande. Så att snart flyga iväg ca 270 mil känns liksom som en "liten" seger. Och att det är en smula känslosamt... fine, det är inget konstigt!! Jag har aldrig gjort det förr. 

Turkiet eller inte. Det skulle vara urjobbigt att ta farväl av grabbarna för att inte träffa dem på en hel vecka varannan vecka. 

Då är det tur att jag absolut aldrig tänker skilja mig. Inte som det är nu iallafall. Jag har världens bästa Gson. 

..men om (fast det ska aldrig inträffa) så har vi idag beslutat att vi ska ha delad vårdnad och ha dem varannan timme. Och nepp, vi tänker inte på barnens bästa, vi tänker på hur länge mamman och pappan klarar sig utan dem utan att sakna dem. 

Nu ska jag försöka sova en timme eller två innan det är tajm till att försöka tajma flygplatsen.

Jo, förresten så har jag ju faktiskt en unge med mig. Det är ju bättre än inget :)