Livet med grabbarna

Min pappa sa att mina söner får lova att bli proffs av något slag när deras föräldrar ägnar hela deras liv åt deras fritidsaktiviteter. Jag är inte sen på att hålla med honom där! 

Helgen som var såg ut som följande:

Fredag - familjen samlade hos Jimpans sten. Han skulle fyllt 29 år då. Lille Jimpan. Jag kan inte riktigt säga att han fyller år när han inte fyllt de senaste nio åren. Han skulle ha fyllt om han levt. Men han har ändå fyllt de senaste nio åren med minnen, saknad och hopp om att vi någon gång kommer att ses igen. Så på något sätt har han ju ändå fyllt alla år. Det är knepigt det där.. Jag har iallafall varit storasyster åt honom i 29 år. Jag fortsätter att vara det även om han är i himlen eller på månen eller överallt eller i våra minnen. 

Efter det hade jag middagsåterträff med ett litet kärt korttidengäng. Det är väl alldeles perfa när man inte käkar ihop på typ tio år och ändå skrattar så tårarna rinner innan man ens hunnit innanför restaurangdörren?! Vilka minnen det ploppar upp. I glädje och sorg delade vi våra arbetsdagar och kvällar. Det blir så tight på nåt vänster. Som sanna barndomsvänner trots att vi träffades långt mycket senare än i barndomen. Men när kemin stämmer och när man delar humor och många svåra och tunga stunder så kan det inte bli annat än friends på djupet liksom. 

Lördag? Mattias åkte med Wilmer till Askim på hockeycup mellan kl 06.15 och 20. 

Jag fick barnledigt från kl 16. Sedan hade jag ett garderobspass på O’Learys mellan 20.30-02.30.. för Wilmers räkning för att han spelar fotboll. 

Nja.. vad ska man säga?! Jag är mäkta orolig över att mina söner ska ränna ute på krogen i framtiden om det ska fortsätta så här. Kändes som att blåljuset blinkade där ute hela kvällen/natten. Slagsmål och phonestölder.. överfulla unga damer och herrar. Katiga unga herrar, gråtande unga damer. Föråldrade ensamma stammis (troligen) herrar. 

Vi i garderoben fick till en polisanmälan också minsann. Utan att rota i fickor så råkade vi ändå hitta en hemsk kniv. Ägget som ägde den var inte raketforskare direkt. Vakterna grep honom direkt, under tiden de väntade på polisen så drog han diverse fascinerande historier efter varandra om varför han hade en vass stickmördarkniv i jackan. Älgstyckning precis innan O’Learys var bland annat en av dem.. Sen kom polisen och min garderobskompis blev förhörd innan de tog med knivkillen till häktet. Ja sär, ja sär (som Linusida säger). 

Nä, tänk om han (troligen rätt drogpåverkad också enligt mina bedömningar) tänkte eller råkande mörda nån lite senare på kvällen med den där vasse saken? Ja, men nu råkade han ju inte kunna det pga världens bästa garderobsgäng. Blir det lite plus på karmakontont av sånt eller? 

Hemma strax innan 03. Hade stensvårt för att somna. Kanske pga allt kaffe jag pimplat i garderoben för att speeda upp den lilla energi jag så här års besitter. Somnade kanske lite vid 04. Sov väldigt dåligt om jag ens sov. Kl ringde 05.40. Samling och avfärd från ishallen kl 06.15. 

Köpte tre liter kaffe på McDonalds och fortsatte sedan till Göteborg. GP-puckencup för Challeman. Mattias körde och hade han inte varit med så hade jag inte kunnat köra. Kände mig en smula bakis utan en droppe alkohol. Men det ordnade upp sig. Solen sken och grabbarna spelade bra. Dom brukar typ alltid förlora ganska stort men nu kom de på en andra plats och lyckan var just där och då värd alla osovna timmar. 

Men på vägen hem! Då slog det osovna till igen. Jag däckade i bilen vid 16.30, blev väckt för Mattias den uslingen orkade inte bära in mig till sängen när vi var hemma. Jädra dåligt alltså. Jag gick troligen zombiewalk från bil och raka vägen till sängen. Sov som en gris fram till nästa morgon då det var dags för jobb kl 07. Lille Loffe hade varit på Götav och kommit hem senare på kvällen. Han hade kollat på sin far med fundersamhet i blicken och undrat: Varför snarkar mamma och varför sover hon med kläder på sig? 

Mamma brukar inte snarka och mamma brukar inte sova med kläderna på, så det var väl inte konstigt att han undrade det. Mamma hade däckat! 

Så jädra knepig och konstig i huvudet jag kände mig halva måndagen på jobbet innan jag till slut blev människa igen. Alltså jag fixar inte sånt där. Jag behöver min nattsömn. Kände typ direkt flashbacks till tiden då jag blev sjukskriven för att jag inte fungerade och då jag fanns i närheten men ändå inte var där. Så min hjärna gick kanske typ lite sönder men lagade sig snabbt. Jag ska inte hålla på med sånna där entimmarssömnnätter mer. Jag är för gammal för sånt och min hjärna pallar inte sånt. 

Kommande helg ska jag jobba, det är typ som semester. Inte riktig semester men jag slipper bl.a befinna mig på Loffes skridskoskola samtidigt som jag behöver åka iväg på ett poolspel med Challe långt bort i en annan stad samtidigt som Wilmer har hemmamatch, samtidigt som Wilmers ena förälder ska ta ett kioskpass i ishallen, samtidigt som lille Loffe ska roas samtidigt som Challe har fotbollsträning. Jag jobbar ju så Mattias får ta det där andra. 

Haha, jo di behöver bli proffs och miljardärer dom däringa grabbarna så att föräldrarna kan få tillbaka för nutida slit, sveda och värk i framtiden!