Valborg

Jo, men på något vänster så lyckades en tacosmätt Wilmer försvinna upp till sommarhemmetselden själv, med sina vänner. Han är alldeles för ung för sådant!! Att hitta honom bland allt folk skulle väl vara som att hitta en nål i en höstack ungefär. I samma veva som jag nästan fick panik över att han var borta så upptäckte Gson att hans phone (som Wilmer använt innan försvinnandet) var borta. Jag ringde och min lille kille svarade att han följt med Oliver upp till "festen". Var är du då??.. så att jag hittar dig?! "Vi är har vid partyt, det är ett jättestort party här mamma!". 

Under tiden jag tog på mig hann han ringa mig.. han ville facetajma, tydligen. Men jag har precis idag fått hem min 5s och ej aktiverat FaceTime ännu. När han tillslut lagt på så kunde jag ringa honom och be honom komma till backen där han först gick upp. Han sprang mot mig och bjöd på en stor kram och det kändes återigen som att jag fött ungen på nytt. Men sket han i det eller? 

Fan, nästa gång ska jag koppla ungen vid stora folkmassor. På riktigt alltså. Han lyssnade inte på ett enda öra och skulle nog vara "cool" och sprang omkring likt en mycket ung tonåring utan en enda tanke på konsekvenser. Det var till och med så att Gson flaschade fram 10 år och fick oroskänslor i magen. Challe höll sig bättre till flocken idag. Oväntat, beundransvärt och mycket tacksamt. 

Efter elden blev det Hammars igen och när vi kom dit var Mysan borta. Challe blev alldeles till sig när fyrverkerierna skådades från altanfönstret. När han var "liten" var han jätterädd för fyrverkeriavfyrning men nu var han alldeles exalterad.. "Wow, det springer i luften, kom ut och kolla när det springer i luften!!". Fyrverkerivan? :)

Den där tuffa lille Wilmer vågade knappt cykla en halvmeter ifrån mig när vi gick/cyklade hem i det kolsvarta mörkret. Vågar inte ens tänka hur han (den mörkräddaste pojken i världen) hade känt om han kommit bort lika mycket som Mysan ikväll.. och fortfarande varit borta. 

Familjen Gson