Livet med grabbarna

Då åkte vi till Liseberg. Med tanke på Challes traumatiska upplevelse så var vi liksom tvungna att åka dit så att han skulle kunna bota son karusellrädsla.

Eller också var det bestämt sedan låååångt innan pga Frölundas Fans day :) Wilmer är inte så mycket för det där med Frölunda så han höll ihop med mig och Loffe som strök runt bland frölundagrabbarna och Sveriges snyggaste hockeyspelare lite diskret. Gson och Challe stod i kö och fick sedan autografer och liknande av hela högen.

Jag kan inte komma ihåg när jag senast var på Liseberg och åkte saker. Sedan Wilmer föddes har jag enbart varit där för barnens skull. Så även denna gång. Men jag började nästan lipa av känslor (så för att folk käkar Sertralin så betyder det inte att man blir avtrubbad, jag känner allt och lite till).

Wilmer... alltså han åker som en vuxen. Med sina 142 cm och en hel hope med mod. Han var min lille bebis... och nu var han min åkkompis, en riktig jämlike i karusellåkning alltså. Nästan sjukt kul. Jag och min vän Wilmer. Vi startade dagen med Helix. Premiär för oss båda. Sedan fick jag åka Stora Lisebergsbanan med Challe och Wilmer satt själv framför oss (hur stor blev inte min bebis då?!!!). Jag fick även åka Balder med Wilmer, också premiär för oss båda. Jag glädjeskrek mig igenom alltihop, så jäkla kul och det kändes som att jag var si så där 12-13 år i åkturerna. För snål för att köpa dom där ruineringsfotona var jag men jag phonade i smyg. Så snål är jag :) Men att bara gå in och köpa åkpass till grabbarna var ju typ 14 dagsverke så då tycker jag att jag hade rätt till att smygfota, plus att kvalitén talar tydligt snålapråk.

Men även om man känner sig som ett större barn så var jag inte det tydligen. Nackspärr, stela axlar och skulderblad blev resultatet av söndagens vilda liv.

Charlie, han är igen vuxenkarusellåkare. Men ibland glömmer jag att han bara är fem år (snart sex). Han höll till bland småbarnsåkturerna och otroligt nöjd där. Jag överdriver inte om jag säger att han minst åkte Lilla Lisebersbanan 17 gånger. På raken typ. Han höll på i närmare en timme. Först når vi kom dit var det liksom lite halvdugg med växlande uppehåll, sedan spöregn men sen höll det upp bra och nästintill tomt på folk så grabbarnas åkpass gjorde verkligen valuta för pengarna. Inga köer och i några fall pytteköer. Helix och Balder kanske tog max 10-15 minuter och då rörde det sig ändå hela tiden så åkmässigt var det sämre vädret alldeles toppen!

Ja, det var minsann en riktigt lyckad dag trots väder. Men det var inte så vidare kallt så regnet störde inte asmycket. Enda minuset var väl att grabbarna fastnade ett par meter för högt upp i luften för min och Gsons smak... i spöregnandet. Dom hade åkt fyra-fem gånger på raken och kunde så här i efterhand skippat den sista åkturen.. som enbart innebar utsikt i 10-15 minuter. Dom var coollugna, Challe började nog dock närma sig lite panik mot slutet men tacksamt nog så hissades dom ner innan det blev något utbrott.