Nu är allt första gången
Ingen dag har varit den andra lik. Jag försöker förstå att det för alltid kommer att vara så. Sorgen ska få ha sin gång och jag vill kunna acceptera den... för kanske kommer jag att få ta del av den i alla dess former... Jag ska bara följa den, inte ursäkta den och inte mota den.
Idag har jag kunnat tänka lite klarare... fram för allt på allt det bra som varit, på vilket underbart liv han haft med ett starkt innehåll av gränslös kärlek. Kameran var med de där två sista dagarna jag var hos honom. Bilder som jag tänker ha för mig själv... bilder som tydligt talar om att det måste varit en befrielse för honom att till sist få släppa taget om livet i mammas varma famn.
Ikväll var jag och Liza hos Erna en liten stund. Vi tände ett ljus. Det känns att hon och Greger finns vid Jimmy sida nu. Han är inte ensam! De är nu alla tre i sina absolut bästa former... trygga och fria från smärtor, oro och ångest... och det är så vi ska minnas dem. Det känns också som en otroligt fin gåva att Jimmy har uppenbarat sig för Charlie några gånger (jag är nästan helt säker på att det är så i alla fall), varje gång blir han lika glad och varje gång infinner sig ett lugn i mig då lilla Challe tydligt visar tecken på att Jimmy har det bra nu.
Det som varit otroligt jobbigt idag är att jag insett att livet måste levas vidare på ett nytt sätt. Tidigare har han ju alltid funnits. Mycket som jag tidigare gjort dagligen måste ju fortfarande göras men allt är nu "för första gången utan Jimmy i livet" och det känns tungt. Kan jag äta? Kan jag duscha? Kan jag fota? Kan jag måla lekstugan? Kan jag laga mat? Kan jag tvätta? Kan jag skratta? Kan jag köra bil? Kan jag sova? Men det går och efteråt känns det bra för då vet jag att jag klarar det.
Jag vill tacka er alla för fina ord och tankar. De värmer. De fina blommorna doftar underbart, tack snälla ni ♥
Jag saknar dig
Jag älskar dig
Du finns inom mig