Sniglar
Ätit snigel?
Det hade inte jag heller. Men idag var jag och Loffe på Lidl när Charlie hade hockeyträningpremiär. Det var specialerbjudande. 25 spänn för 12 sniglar. Det kan jag väl testa eller?..frågade jag Loffe som låg och sov.
Köpte ett paket. Jag gillar ju konstiga delikatessaker ibland. Snigel har ju skal och borde vara som skaldjur. Jag älskar skaldjur. Så det borde vara så.
Dom doftade jättegott både innan, under och efter tiden i ugnen.
Jag åt en. Den såg ut som en snigel. En överkörd skogssnigel, ihopkrullad. Tänkte att den skulle smaka som typ svampiräka. Nej den smakade snigel, med smak av syner av sega sniglar, dödade sniglar, skadade sniglar, rädda sniglar, gulliga sniglar, arga sniglar, levande och lyckliga sniglar. Den kanske inte var äcklig men den väckte mängder av tankar och syner. Sniglar som kämpar för sina liv. Långsamma stackars lilla snigel som blivit upplockad, långkokad, smördränkt och ugnsgratinerad av mig.
Men jag fick ändå för mig när jag satt där och tuggade på den att den levde. Att den rörde sig, att den var ute och gick över en skogsstig och att jag plockade upp den och bara slängde in den i munnen, tuggade ett par tuggor på det levande skummiga djuret och sedan svalde det utan att det hunnit dö.
Det var liksom så, jag tuggade lite men sen svalde jag rätt snabbt för det där tuggandet väckte så många skumma tankar. Sedan kändes det konstigt. Jag har en snigel i magen.
Jag väntade ett par minuter och tänkte att jag skulle bli kung över mina tankar och därför prova en till. Eftersom den egentligen inte var äcklig.
Tog en till. Tittade på den. Ingen trevlig syn alltså. Stoppade den i munnen men samma sak. Tugg, tugg, tugg och svälj. Stackars lilla snigel.
Nu har jag två sniglar i magen och det känns inte på något sätt bättre än att bara ha en snigel i magen.
Nu har jag provat iallafall och kan enkelt konstatera att sniglar inte är min grej.
Mattias är inte så komplicerad och långfattad som jag. Han va nere och la Love när jag snigelpremiärade. När han kom upp fanns det ju tio sniglar kvar (Wilmer och Charlie ville konstigt nog inte prova). Vågar du prova, undrade jag. Det kunde han. Jag sa att han kunde få min recension efteråt och att jag bara kunde avslöja att dom inte smakade äckligt.
Han fiskade ut en snigel ur skalet och stoppade den i munnen. Tugg, tugg, tugg, tugg och svälj. Hans min talade likadant som mina tankar och sedan sa han:
"Dom smakar ju inte äckligt men hjärnan säger nej."
Och det är så jag skulle sammanfatta snigelprovningen också om jag hade varit en mer kortfattad människa.
