Livet med grabbarna

Wilmer läser på om sin barndom titt som tätt. Detta är värsta bästa fotoalbumet för honom.

Challe hinner inte. Han har fullt upp med att socialisera.

Love tycker väl att det är si så där. Han är minstingen och är rätt sotis över att det inte finns så mycket bloggmaterial om honom.

Tänk om jag skulle få tummen ur att ändra på det? 

Senaste nytt. Wilmer bröt armen igår på en fotbollsmatch. Eller ja, bröt och bröt. Han kom hem vid 02 inatt med en spricka i nåt av handledsbenen ett gips och många suckar över att han missar hockeypremiären. Jag kan inte trolla mig in på 1177. Han som jag födde nyss är nu 13 år fyllda och då får mamsen och papsen inte logga in i hans journal. W har slarvat bort sin phone med bank-id nån stans i huset och har fått mormors gamla. Vi har inte hunnit pussla in nytt besök på banken. Jag kan på så vis inte lusläsa och googla ned mig i vad läkaren skrev i hans journal. 

Han ska på röntgen och återbesök på torsdag. Men vet i sjutton. Fick mail idag eftermiddag om ett covidfall i Wilmers klass. Wilmer var lite förkyld förra veckan och hemma Tors-fre. Sedan frisk och kry. Men nu är jag och Loffe genomförkylda. Jag testade mig imorses och väntar på svar. Var säker på att detta inte var covid och gjorde ett åter-till-arbete-test. Men nu är jag inte lika säker. Fullvaccinerad så kanske corona blir en manlig förkylning på mig bara? 

Vi har vad vi vet klarat oss ofrån covidinfektionen hittills. 

Sedan har vi skaffat oss en son till. Han är snart 16 veckor. Vi var enade om att han skulle heta Billy långt innan han kom. Billy efter Billy i Leif och Billy. 

Love börjar bli stor och är väldigt skötsam. Så det känns verkligen som att vi börjat om. Barnsäkra, punktmarkera, pass på kiss/bajs- och mattider och sånt igen. Och leksaker i hela huset igen..