Prickarna
Alltså inför detta besök var jag inte alls orolig för ett eventuellt ingrepp eller två. Att skära i lite hud är ju inget.
Gson undrade om han skulle med in och hålla handen men det blev inget med det. In trippade en kvinnlig läkare ett par år äldre än mig själv och hade följe av en distriktsläkare som troligen skulle lära sig lite mer om prickar... kan tillägga att han tedde sig kvinnligare än vad jag nånsin gjort.
På min kallelse stod det att besöket skulle ta max 5 minuter och att endast de prickar jag fått remiss för skulle undersökas. Det hela började dock med att jag fick klä av mig inför folksamlingen. Trosor och bh fick jag behålla och det tackade nog både jag och läkarna för tror jag. Hon gick igenom precis hela min kropp. Precis som Lipka fastnade hon för den där fulingen jag hade vid ryggraden. Tillslut var vi överrens om att jag skulle få tre prickar bortopererade. Jippi!! "Har du tid nu?" Javisst. Gick ut till Gson och talade om att han skulle återkomma om 40 minuter och passa på att ta en mysig promenad inne i självaste dödens hus.
Sedan fick jag gå in på en operationssal.
"Jaa.. vi har två operationssalar här. Vi har en fin också har vi den här."
Haha, såg ut som nåt kyffe som mina söner skulle kunnat haft som stökrum. Sköterskan tvättade mig grundligt, jag hittade bekväma liggställnigar, vi diskuterade allt mellan himmel och jord. Bästa att passa på att va lite social då jag faktiskt träffar människor dagtid. Jag var absolut inget nervös. En enorm skillnad om jag tänker på hur jag kände mig innan käkkirurgbesöket.
Bedövningen trodde jag att jag skulle dö av. Läkarn sa att hon körde en metod som gick snabbt men gjorde svinont. Jaha, jag visste ju att det skulle gå över snabbt. Men hon fick bedöva varje prick typ tio gånger för hennes metod funkade tydligen inte så bra. Funkade inte iallafall. En prick stansade hon bort och jag kände precis hela förloppet. De andra skar hon bort och det kändes det med fast inte lika mycket. Däremot kände ja precis var enda nålgenomborrning när hon sydde ihop mig... Typ 15 stygn eller nåt. Tacka vet jag på förlossningen när de syr ihop underredet utan bedövning.. där finns iallafall lustgas! Jo, och ryggpricken blödde rätt så mycket så de sprang in och ut och letade efter brännmaskinen.. till slut kunde hon löda ihop mig. Härliga ljud.
Efteråt checkade de arton gånger ifall jag kände mig svimfärdig och yr men det var lugnt. Jag var rätt glad att det var över med skalpeller och nålar. Trodde dock jag skulle svimma när jag stod och snurrade på de små bukarna med delar av rygg och mage i. Jag har ju googlat en del inom området och är det nåt misstänkt så skärs ett större område bort. Ryggpricken var nog misstänkt för den var stor.
Vi åkte till biltema och Max efteråt. Kände inget ifrån mina hål. Kom hem och somnade en timme och när ja vaknade trodde jag att jag skulle börja lipa av smärtor. Tog ett par Alvedon för en stund sedan och det har väl lättat lite. Hade det stått en vikarie utanför dörrn här och nu så hade jag mer än gärna låtit personen få jobba min natt. Men sådant existerar tyvärr inte. Jag kan knappt röra mig utan att det känns som att någon karvar i mina operationssår med en slö gammel potatisskalare. Men det är bara att bita ihop.. Synd att nattarbetet är rätt så fysiskt...