Semester
Nu har jag semester! Efter jobbet i fredags spatserade jag glatt hem med lätta fötter och frihetsvingar för en kattvätt. Sedan åkte jag tåg, spårvagn, Zandra med Z hittade ett nyckelkuvert på en restaurang i Olskroken och sedan en trevlig lägenhet.
Burgerking fanns tydligen inte på Liseberg längre. Vi åkte Helix och Balder. Det sistnämnda var på håret. Vi fick kliva av ute på spåret efter att personalen surrat i en elkabel för att vi skulle kunna få upp de där säkerhets-hålla-fastgrejerna från benen. Det var en kille som höll på att dö eller liknande tre turer innan vår tur. Han satt i trappan ner alldeles borta. Det gick kalla kårar i kroppen av bara tanken på hur illa det sköttes. När vi åkt vårt varv skulle vi hjälpa till, det fick vi inte.. bara ett argt: HAN FÅR HJÄLP!.. och att vi skulle skynda oss därifrån typ.. Hela Balderområdet spärrades av. Sedan gick vi och plockade varsin stjärnvinst. Det var tur att jag lyckades vinna en, annars hade jag säkert gått omkring och tjurat samt spelat upp hela familjens sparkonto i hopp om en sketen stjärnvinst.
På lördagen hängde vi som ett par lodisar nästan på låset till Systemet. Förfesten började vid 11 ungefär. Vi åt chips och ölkorv till lunch. Vädret hade vi verkligen på vår sida från soluppgång till nedgång.
Vi entrade 90-talsfesten på Slottskogsvallen vid 15-tiden. Där väntade 9 timmars gåshud, flaschbacks, mat, dryck, glass och själslig lycka! Hade det inte varit för nån timmes huvudvärk, knä- och axelvärk och stumma armar så hade jag helt och fullt känt mig som en renodlad 14-årig Pernilla. Hjärtat och själen hade inga som helst problem med att vara 14, krôppen fick liksom offra sig för själen denna kväll.
Vilket röj och vilken stämning! Artisterna var grymma och jag kände glädjerus i hela mig över vilken lycka det måste ha varit för dem att stå därnuppe på scen efter 20 år och blicka ut över detta hav av flera tusentals helsålda fans. Marken gungade. Bokstavligt talat alltså. De få gånger jag stod stilla och plattfotad så gungade marken under mig.
Att dela spårvagn hem med alla dessa miljoner människor var också en upplevelse må jag säga. Jisses! Tur att det finns Sertralin..
Min berusning gick över redan vid 19-tiden och det var perfekt. Jag slapp bakfyllan! Och resterande tid på festivalen kände jag mig ändå nyktert berusad av musiken och markgunget. Jag är öppet hemligt förälskad i Peter Andre också. Jag har filmat och Mattias håller på att råpluggar movesen nu så snart har jag min alldeles egna Mattias Andre 🤤
Igår vaknade vi upp till spöregn. Vädergudarna var verkligen med oss på festivaldagen! Tänk om det hade spöregnat och stormblåst?! Nä, vi kunde inte haft bättre väder!
Bättre inledning på semestern än 14-års helgen med Liseberg (utan barntjat) och en magisk 90-talsfest får man leta efter! Grabbarna hämtade upp mig på station för att direkt åka till Jäla och Alice Aroma som firade sin 3-årsdag.
