Familjematch
Tänk att jag och Mattias har skapat dom är grabbarna?! Hur gick det te? Jag är iallafall väldigt tacksam över att jag fått dom. Dom går mig på nerverna ibland men det är dom självklart värda. Fybubblan vad tråkigt om jag aldrig skulle skaffat mig dom här barnen. Och tänk om det hade varit nån vajsing på organen så att jag aldrig skulle kunnat fått dem?
Häromdagen trotsade vi det gråa och gick en promenad med fotbollen. Förresten så kanske det inte finns något dåligt väder? Det heter väl så.. att det istället är kläderna som är dåliga? Fast i mitt fall är det nog tankarna kring vädret som är dåliga. I kombination av ljusbrist. Det finns inga dåliga väder bara dåliga tankar.. japp, så får det nog heta i mitt fall. För om man kollar på dom där bilderna så skiter ju ungarna fullständigt i om det är grått ute eller inte. Dom lyser ju upp hela min tillvaro med deras närvaro jag borde sluta med att lägga så stor energi på att hata höstvädret. Och det är ju faktiskt jag som tar korten och det är mig dom tittar på så jag borde ju liksom inte vara lika grå och trist som jag känner mig.
Kruxet är nu att de gärna vill gå på fotbollspromenad dit jämt efter detta. Det är ju bra. Då kanske de får med mig ut i den gråa hösten fler gånger. Men igår då var det minsann inte grått! Och just nu ligger Loffe och vilar och jag skådar solstrålar emellanåt utanför ett litet fönster. Det är väldigt bra. Ensamståendehelgen har börjat så solstråleljus är som bensin för mig ungefär.