Livet med grabbarna

Ett år av glädje och sorg. 

Jag är så urbota trött på mörkret. Det är inte ångest och oro men det är mörkt och en trötthet utan dess like. Jag har hamnat i en trökig cirkel av kass mat, för mycket mat, soffparkering efter jobbet och vilket gym var det ny igen jag var inskriven på? D-vitaminerna har inte gjort nån dundersuccé här minsann. Äsch, årstider har vi haft i alla tider och jag vet att det vänder och går mot ljusare tider. 

Jag stämplade in på 10 kg plus idag och nej, jag är inte gravid. Jag är färdig med sånt. Jo men så här på dagens första dag har jag köpt batteri till vågen som inte haft några på ett halvår ungefär. Hade la inte behövt batteri för att ställa min nya viktdiagnos direkt men jag behöver vågen för att kunna göra något åt det hela. Jag behöver tydliga resultat för att kunna fixat. Jag behöver även energi för att klara av det. Energi är inget man får på posten, den får jag införskaffa själv. Så tajm to bryta cirkeln. Det är inget nyårslöfte, det ska bara ske. 

Gulletussarna har energi så det bara sprutar om det. De två äldsta bråkar en hel del nu för tiden. Går den trötta mamman (och pappan) på nerverna ett par gånger per dag. Hur gör djur? Den minsta lilla pojken snappar upp och försöker göra likadant. Men alla tre är såklart underbara, älskade och ovärderliga också. Haha, fast det gör inget att skolan drar igång snart igen. 

Vi har haft en lugn och skön jul faktiskt. Vi hade julaftnar tre dagar i rad. Det är inte fy skam att ha ett arbete där jag är ledig alla röda dagar. Väldigt skönt att slippa ett av livets alla pussel. Fast jag har ganska snabbt insett att det behöver jobbas och planeras i 120 inför dessa röda dagsledigheter. Ingen gör mitt jobb när jag har röda dagar. 

Vi startade jul med ett oplanerat julbord på Ikea den 22:e. Det berodde på att det var aslång kö till den vanliga maten men ingen kö till julbordet. Grabbarna blev lyckliga när mamsen insåg att Loffe inte skulle fixa en vanlig-mats-kö. Charlie med hans tunna fysik åt minst 30 köttbullar och sedan var han mätt och blek som ett lakan i ansiktet. Men tummen upp för Ikeas julbord som faktiskt blev billigare än om jag stått i den vanliga matkön. Det får bli tradition på det! 

Vi startade Uppesittarkvällen med en liten julafton hemma. Bara den här familjen. Det kanske är fusk men mina barn är bortskämda barn (får MÅNGA julklappar) och jag ångrar inte att vi fuskade och lät dem öppna julklappar i lugn och ro. Då får både jag och pappa Gson tid att se lyckan i deras ögon och hur den sprätter i hela kroppen på dem när de får se innehållet som vi individanpassat och paketerat in i julklappspapper. Det är faktiskt mamman och pappans bästa julklapp, att få bevittna lyckliga ungar. De är förvisso lyckliga fler gånger än på julafton men julklappar ska ju ändå ges och då kan ju jag själv passa på att ta tillfället i akt att insupa och fylla på mammahjärtat med extra kärlek och energi. 

På självaste julafton jobbade Gson. Jag och grabbarna infann oss på kyrkogården och tände ljus hos Jimpan och Farmor och sedan bjöd vi med dem till Götav. Julmat, Kalle, barnjulklappar, leksakslek, godis, en rolig överraskning, vuxenklappsutlottning och avslutade kvällen med tomtegröt och skinkmacka. Loffe var uppe på övertid men när vi kom hem så skulle han minsann inte lägga sig, han hade en hel del att leka med så att säga. Mysan kom hem sent. Hon hade firat jul hos grannarna. Hon vågar inte vara ute själv längre för det är en annan tjejkatt som bråkar med henne och tagit över hennes territorium. Så varje gång hon hälsar på hos grannen så får dom följ henne hem ända till dörren. 

På juldagen kom pappa Gson hem. Han välkomnades av Loffe som hade lekmaraton. Love är en man som helst ska ha en annan människa med sig när han leker med sina grejer. Vi får liksom turas om för annars hade man nog förvandlats till en tvååring om man nu blir som man umgås. Han är rätt snabb på att byta lekar också. Leka bilar, leka tåg, koka mat, baka, åka skridskor, leka pizzan, leka garage, spela hockey, leka Nasse, dansa, måla, dega, passa bollen, åka bilen, diska, gå balans, spela IPad, kolla Pippi, läsa boken, läsa annan boken, läsa första boken en gång till ocksån, leka gubben i lådan, åka till jobbet, leka affär, hoppa sängen... jo så det gäller att vara flexibel när man leker med Loffe. 

På eftermiddagen firade vi vår sista julafton för året hos Farmor och Alex. Julamat, tomte, barnklappar, godis, vuxenjulklappsutlottning, potatisbakelse (en väldigt god tradition). Love har sagt till mig minst tusen gånger att han är rädd för tomten. Så jag undrade lite hur han skulle ta det här med tomten. Jag har förklarar för honom att tomten är snäll och att han fixar julklappar till snälla barn och nånstans gick det nog in iallafall för han var inte alls rädd. Han blev helt stissig när tomten knackade på, tackade snällt för sina paket och har absolut stenkoll på vilka saker han fick av tomten hos farmor. 

Nåt vidare trevligt vinterväder har det väl inte varit direkt. Det var ju så snöigt och bra veckan före jul men det försvann i det mörka och grå lagom till jullovet. Nu de senaste dagarna så har det ju snöat en del men det hinner ju knappt lägga sig innan det försvinner och kommer nytt och försvinner och håller på så där. Grabbarna får skynda sig ut, hitta en backe och åka lite innan det försvinner. Vi hoppas på lite riktigt vitt och packat snölandskap så det får vinterleka av sig ordentligt innan lovet är slut. 

Igår firade vi Nyår hos Stefan och Linda. Trerätters, impulsivt Bingolottoköp (smidigt när det går att köpa sig en lott och dutta siffror på självaste phonen! Miljoner små barn som stod för ljud och underhållning. Lite fyrverkerier sköt grabbarna också. Love tryckte inte att det var så mysigt och behagligt. Wilmer och Loffe kastade in handduken en halvtimme innan tolvslaget så vi fick tacka för oss. Vi hann hem till det nya året och Gott Nytt År-pussades hela högen när Skansenfolket på teven talade om att klockan slagit sedan var det daga för alla barn att däcka. 

Imorgon väntar en oröd dag med jobb och fritids och sånt.