Livet med grabbarna

Alla förutom jag och Charlie är typ sjuka i detta hushålle. Förkylda, ont i halsen och hostiga. Love har feber också.

Så trots att jag inte drabbats av nån sjukdom ännu så lider jag ändå av trötthet. En liten bebis tycker inte om att inte kunna andas med nosetippen. Näsduchar och snorfrida är bra skit men hjälper bara för stunden. Och för nästa stund och nästa. Men sedan svullnar slemhinnorna och snoret bommar igen, igen och igen.

Jag fick slänga upp Gson till Wilmer igår. Dom fick vara sjuka ihop och förhoppningsvis sluka i sig lite mer sömn än vad man gör nere i vårt sovrum. Loffe käkar mer och mer mat.. vilket tydligen resulterar i att kaggen krånglar. Han håller på att odla riktigt männskobajs. Det är jobbigt tycker han. Speciellt när konsistensen blir fastare och lite fisigt av och till. Sedan några dagar tillbaka så käkar han lunchmat. En hel och stor portion plus lite efterrätt och får eller behöver inte komplettera med ersättning efteråt. Då tar det ett tag för magen att ställa in sig. Så har det varit varenda gång vi ändrat i hans kostvanor. När han slutade amma, när han började med smakisar, när han bytte ut ersättningsfrukostmålet mot en hel grötportion. Så hans nuvarande magproblem beror mycket troligt på hans kostförändring. Eller också skyller vi på tänder. Han har fortfarande inte en enda tandsebissing men så fort nåt inte är som det ska så går det ju alltid skylla på tandsprickning :) Funkar i alla lägen liksom.

Hans hud? Den är superdupermjuk och len. Mamman mycket nöjd! Har aldrig varit så här bra! Kommer det ett bakslag så gör det men nu vet jag att han faktiskt kan vara mjuk och len. Trodde knappt det var möjligt innan så jag är jätteglad.

Han har liksom utökat sina matliga ingredienser i raketfart. Och han är förkyld och har feber men är minimalt prickig, inga fula eksem och ingen klåda.

Vad hände? Ingen aning men jag är överlycklig över hans vackra och mjuka hud!

Lofsan är alldeles strax 6 månader. Snuskigt vad tiden går (standardfras). Jag kan konstatera att han är lite långsammare i den fysiska utvecklingen i jämförelse med sina bröder.

Han sitter rätt så bra men han är ännu ingen fullbordad självständig sittare. Han hatar att ligga på magen. Han kan rulla från mage till rygg (typ endast för att han hatar att ligga på mage). Han fixar att resa sig med raka armar i magläge. Men han är askass på att rulla från rygg till mage. Händer inte. Såvitt jag kan minnas så rullade de andra grabbarna omkring som yra köttbullar i en stekpanna åt alla håll och kanter i Loffes ålder. Satt ordentligt gjorde de också.

Lofsan är liksom rätt nöjd för stunden med att springa järnet i sitt kontor. Köttbullerullning och riktigt sittande väntar han med. Jag tycker det är lite trevligt att han är lite olik dom andra. Han är minst och han spelar nog på det, han har bestämt sig för att vara liten kille länge eftersom han är och förblir vår siste lillkille.

Något han är bra på är finmotorik. Han pillar och undersöker med de små fingrarna. Små lappar, små detaljer.. pillipill. Han börjar och tycker det är svinkul att klappa händerna på uppmaning även om tekniken i handklappningen inte sitter riktigt. Han älskar klatschljudet när han highfivar. Han tycker om att ge mamman blöta och ljudliga pruttpussar på kinderna. Pilla i mammans näsa och trycka ut hennes ögon är också en favorit. Han har hittat Herr snoppeproppe också, den är väldigt spännande vid blöjbyten. Han är en extremt nyfiken man som ska ha koll på precis allt. Minsta rörelse och förändring snappar han upp. Han Loffe-Hôlkar när han inte fattar riktigt och när han försöker förstå konstiga saker och när han träffar nya okända ansikten.

Han är en riktigt trevlig och fortsatt lättflirtad större bebispojke.. med ett jäkla temperament när han känner för det. Något jag inte är stormförtjust i är när han gapar sitt vårskrik á la Loffestyle. Det gör han ibland när han tröttnat på nån aktivitet, ibland när han behöver släppa gaser och ibland bara för att jävlas.. precis som att han fattar att jag inte gillart för fem öre.. och sedan dra till med ett litet jäkligt leende som talar om hur nöjd han är över att han faktiskt kan vårskrikegapa hur mycket han bara orkar närsomhelst fast hans mor inte tycker om det.

Men nån tutte passar då minsann inte. Bebilove vill endast ha sina föräldrars lillfingrar..

Imorgon ska han väga sig igen. Jag tycker att han dragit ut på längden och att han kanske inte är lika tjocker som tidigare.. men låren dom har vi kvar 💕