I veckan som gått
Veckorna går så otäckt snabbt alltså. Love är snart tio månader. Så månaderna går också snabbt. Jag har varit hemma i ett år nu?! Vart tog det året vägen? Det skulle lätt kunna få bli mitt snabbaste år.
I veckan som gått så har jag varit pms-trött, Challe hade poolspel i söndags (han är så söt!), Wilmer var på Götav och byggde chokladslott med initiativtagaren lille V. Jag är alldeles snart klar med alla julklappar.. tackar Internetet till största del för detta! Wilmer har varit hemma tors-fre pga kalkonhosta och halsont. Challe hade luciatåg i torsdags (W fick följa med och titta iallafall), jag har endast fått in lite Vive och BodyB... vi har skaffat batteri till vågen också.. och nej jag är ingen lättviktare och allt överflöd är inga gravidkilon som hänger kvar. När vågen som sovit sedan i somras vaknade så uppdagades flera kilo plus sedan i somras. Men som sagt vad gör det om hundra år? Höst/vinter är icke min tid på året så det gäller något. Jag är typ överlycklig om jag överlever bara.. med eller utan nya kilon. Dessutom så stör dom faktiskt inte så mycket som jag hade tänkt att dom kunde göra.
Julbord eller julinspirerad middag som det snarare hette och var med sjuksköterskorna ute hos Löfvings restaurang. Tänk om jag hade varit konstnärligt lagd? Då skulle jag lätt blivit konstnär och målat när jag kände fört och försörjt mig på det ute på landsbygden i vacker miljö. Men så är inte fallet. Ska börja jobba 1 mars men jag hade hellre stannat hemma och målat.
De här bildern har jag snott från Blueriders hemsida. Alla mina kameror har gått sönder så Love är endast iphonefotad i alla sina dar typ. Rätt tråkigt faktiskt men jag är inte miljonär. Så phonen är bättre än inget.
Alltså de var superduperduktiga. Bästa luciaframträdande jag varit på ungefär. Alla sjöng, hade kul och ingen bråkade. Charlie hade en smula scenskräck som vanligt innan jag lämnade honom men inte alls så kraftigt som det varit tidigare år. Så inga tårar utan bara normalt nervös. Han blev mer down när vi skulle åka hem då allt var över. Som att han sorgligt nog hade avslutat ett kapitel i sitt liv.. all förväntning och spänning inför detta hade liksom försvunnit och det verkade lite sorgligt för honom på något sätt.
Igår åkte jag och Challe skridskor. Han tränade mig. Jag ska tydligen börja hockey nu? Jag har typ åkt skridskor på gympan i skolan.. och nu vi har en stor match den 30 december. Mattias tycker att det är svinkul och har köpt mig en splirrans ny klubba. För övrigt så har jag alla skydd en hockeyspelare kan tänkas behöva. Det var lite så jag tänkte när jag blev ihop med honom för snart kanske 19 år sedan!?! Jo, jag tänkte liksom att jag skulle bli ihop med någon i min egen storlek så att jag i framtiden skulle kunna dela hockeyutrustning med honom ifall det skulle behövas. Och nu är vi där, i framtiden och jag behöver skydd. Skridskor delar vi också. Jag har en känsla av att minst tre av våra söner kommer att gå om oss i skostorlek.
Loffe har stora och tjocka fötter. Fast minst och sötast i denna familj. Han fick hem ett par vinterstövelliknande tossor från Wish häromdagen... som var för typ 2-3 år men de var absolut i minsta laget för Loffe med knubbfötter.