Den känner jag inte av alls. Fast det ska man kanske inte göra innan jul? Jag har i mitt vuxna liv aldrig känt av den på eller under självaste julen heller så lär väl förmodligen inte göra det nu heller. Förbannat pessimistisk.
Har brottats med en slug förkylning ett bra tag här nu. Lite långdraget och tråkigt på många sätt. Näsan rinner inte likt en kran dygnet runt men lite halvsnorigt emellanåt och äckligt slajm i hals och lungor av och till. Och trött!! Så in i norden seg och trött. Men det känns som att det börjar avklinga lite nu. Gallfanskapet har gjort sig påmind om dess existens också. Hatarn!
Men annars är det bra och full rulle dygnet runt.
Love har tagit ett steg uppåt i sin utveckling. Han är överallt hela tiden. Han ställer sig upp överallt. Som om han måste testa ifall det går att ställa sig upp med precis allt möjligt tänkbart. Han har inte bemästrat denna färdighet länge. En vecka max men han är ändå ganska så bra, senaste dagarna har han lärt sig att sätta sig ner med riktigt bra kontroll. Så det är skönt, för han tyckte inte att det var så kul att ställa sig upp på allting och sedan när han tröttnat så stod han där som ett frustrerat litet frågetecken och undrade hur han skulle ta sig ner på alla fyra igen.
Han förstår mer och mer ord. Han härmar mer och mer olika rörelser, miner och handlingar. Han vill lära sig prata också. Lampa kan han säga ibland när jag gungar på lampan. Babblarna boken har blivit väldigt intressant igen. Precis som med mina stora grabbar så behöver man vänta på rätt tillfälle för att få rätt gensvar. Häromkvällen när vi läste Babblarnaboken så blev jag helt chockad när han härmade och faktiskt namngav varenda en helt korrekt... Babba, Bibbi, Dadda, Bobbo, Diddi, Doddo. Men det var just precis bara en gång det hände. I normala fall är det Babba och Dadda som han oftast säger. Men det var väldigt kul att han kunde allihop. EN endaste gång. Men då finns det ju därinne i hans lilla hjärna iallafall.
Han älskar att läsa böcker. När han är i sinnestämning för det. Pekböcker framförallt. Jag säger ett ord, han funderar så det knakar och sedan pekar han rätt. Det är så übergulligt när han pekar med sitt knubbiga lilla pekfinger.. pekbok och pekfinger, bra kombo!
Han är lite knölig med dagsvilorna ibland. Speciellt efter han lärt sig att ställa sig upp. Det är som att han måste testa om det går att ställa sig upp på precis varenda centimeter av sängen. Jag hoppas att han snart förstår att det går att ställa sig upp precis överallt så att han slutar testa det och ligger still istället. Det har hänt några gånger att han endast sovit på förmiddagen en timme och sedan bestämt sig för att inte sova mer förrän det är godnatt. En timme på förmiddagen är lite för lite känner jag. Kanske får korta ner den så småningom om så att han enklare går med på eftermiddagsvila. Men vips så är han väl inne i nåt stadie där han behöver mer sömn.. det där med sömn är ett stort kapitel för sig!
Mamsens grabbcrew 💙
Love läser tidning på Lovevis.
En suddig groupibild.
Loffe har dragit en rövare :)
Loffe har skaffat Loffemössa.
Love har käkat pannkaka. Han blir så själaglad när han får en gaffel eller sked i näven och låtsas att han då kan käka som vanligt folk. Det går inte så bra. Händerna funkar bättre men inte helt fläckfritt.
I fredags hade vi fredagsmys med vår vän Nicole. Grabbarna spexade på "rätt" så bra. Herrejösses, ibland undrar jag vilken planet som har kidnappat mina barn och langat hit ett par utomjordingskopior?! Det blev skratt till tårar mer än en gång.
En sällsynt lugn stund med nyanlända skolkatalogen.
Igår var vi hos Minna på tvåårskalas. Fullt ös medvetslös och vad många barn det har blivit kändes det och lät det som. God mat och trevligt sällskap som vanligt.
Idag tog jag typ tag i mitt inaktiva trötta soffhängarliv och tog en rejäler långpromenad med största och minsta grabben (Challe hade hockeyträning). Wilmer är väldigt positiv till långa promenader tack vare PokemonGo. Serotoninhalten/bildningen behöver dagsljus och jag tror jag behöver just dagsljus. Förbannade årstid! När jag liksom för en gångs skull tog mig ut så var det i en grå dimma som knappt gjorde skillnad på dag eller kväll. Jag funderar på att köpa en ljusterapilampa. Kan vara värt ett försök iallafall. Det blir ofta att jag inte går ut pga trötthet. Istället för att ta en promenad med Love i vagnen så han kan sova så sover han inne och jag är ju inte sen på att passa på att ta en nap då också. Att scenariot upprepar sig på eftermiddagen är mer vanligt än ovanligt. Jag blir absolut inte piggare av det, utan hamnar bara i en ond cirkel av trötthet med förvirrad hjärna, som bäddat för lägre serotoninhalter och istället ett överflöd av melatonin. Symtom på det? Äta, sova och vänta på att det blir vår och sommar.. Så mitt mission är nu att få ordning på det där. Att dag är dag och natt är natt. Tacksamt vore om vädret ställer upp med lite ordentligt dagsljus de få ljusa timmarna som finns så här års.
Nu är det natt, godnatt.