Loffes tält.. jag trodde att Mattias hade höststädat in det i garaget för längesen. Jag trodde fel.
När jag och Challe gick till tandläkarn förra veckan så såg vi ett tält i skogen. Vem fasen tältar så här års, frågade jag Challe. Han bara tittade på mig och skakade lite lätt på huvudet som om han höll med mig om att tältsäsongen varit över sedan länge. Ju närmare vi kom... "Mamma det är ju Loffes tält, det är sönder precis på samma ställe som vårat".
Vi hade jättebråttom till tandläkarn och ville heller inte ta med oss ett solskyddstält in hos tandläkarn så vi gick bara förbi.
Jag tog den där bilden och skickade till Mattias. Tydligen så kommunicerar vi inte så där bra som vi tror.
Undra hur länge det där tältet campat egentligen? Det är en bra bit och rätt så snårigt så det har jobbat bra för att komma dit upp. Kanske såg det senast i typ september eller början på oktober. Okej att vi kanske inte kunde skådat det innan löven föll om det gått iväg ut i växtligheten men det har ju varit rätt bart ett tag nu. Så det är ett kvitto på att jag är väldigt dålig på att gå promenader nu för tiden. Jag
Jag glömde bort det och tänkte att jag lämnat det i Mattias händer i och med det där smset till honom. Det borde han ju förstått att han skulle gå och hämta tältet liksom...
Men idag när det var min tur att pila iväg till tandläkarn så såg jag det igen. Det hade bytt campingplats och slagit upp sig intill trädpinnekojan så det såg typ ut som en riktig camping. På hemvägen var det ändå färdigcampat för det där tältet. Det var betydligt mer trasigt än när jag såg det sist. Jag antar att tältet fått leva ut alla tälts tältdrömmar under dess sista tid som tält. Nu är tältet hemma och väntar på att få åka till tippen. Loffe får köpa nytt tält nästa sommar om han behöver ett.. eller om han överhuvudtaget fixar att sitta stilla i ett tält mer än två sekunder? Vi får se.
Förresten så har jag överlevt denna dag väldigt bra. Mamma har kört skytteltrafik mellan barnpassningarna. Jag hade inte ett endaste hål och Wilmers munhälsa blev mer än godkänd. Så jag behövde inte sitta i ett hörn och skämmas ett endaste dugg. Jag hade inte kunnat sitta i något hörn heller för den delen. Fick visa runt lille Loffe för han tröttnade rätt snabbt på att sitta i vagnen och se söt ut.
Wilmer var lite orolig inför besöket, han tyckte inte heller att det var så vidare värst trevligt förra gången. Han blev helt chockad när hon sa att vi var klara.. "Va redan? Idag gick det MYCKET snabbare än förra gången."
Ingen tandsten, inga infektioner. Hålet som det gormades så förbannat över förra gången som skulle lagas idag var inte alls stort och behövde inte alls lagas. Dagens tandsköterska skakade på huvudet, pustade och fräste åt journalen och planeringen som skrevs förra gången.. haha, vissa borde kanske inte jobba efter pensionsålder tänkte jag och Wilmer.
Däremot så har pojken korsbett så han kanske behöver en tandställning i framtiden... "då får jag säkert glasögon också", sa Wilmer lite pilimariskt.
Jag glömde sms-parkera men vi hade inte ens fått böter. Så det var en riktigt bra tandläkardag det här.
En romantisk eftermiddagshimmel skådades tillsammans med min vän Biffen också. Ett mindre romantiskt mål med resan men vad gör det om hundra år? Ett rådjur hade fått sätta livet till utanför Floby också. En jägare stod och höll i ett ben i ett dike och ett par bilar stod och blinkade.
Lille Loffe har nog undrat vad detta varit för en hattig dag. Jag blev inte så sen så jag hann lägga honom när jag kom hem iallafall. Min lille tuss. Min mellantuss orkade se på halva Historieätarna med mig. Det är vår grej, precis som Syrror men det är sällan han orkar se mer än ett par minuter. Fast han vill dagen efter ha en redogörelse för handlingen.
Nä nu är det sovdags. Det är ju en dag imorrn också :)