Livet med grabbarna

Ännu en helg till ända. De går fuskigt och ruskigt snabbt de där helgerna.

Vi som alltid arbetat oregelbundet har tidigare inte känt att helgerna varit något speciellt. Nu, sedan ungarna började skolan och skapat någon slags rutin i våra liv så har helgerna plötsligt blivit helger. En skön ledig känsla i kombo med stress över allt som ska smockas in på ett par dar.

Vet inte hur många gympahallar vi har i den här kommunen men dom är verkligen eftertraktade. Surprise kändes det lite som när Wilmers inomhussäsong började och de fick lördag kl 09!?!! Där försvann den lugna morgonen. Men sovmorgon för den som önskar och kan med i denna familj inträffar då en gång i veckan. Det blir söndag.

Dubbelbokat pga ett nytt och sämre bokningssystem tydligen. Igår fick han åka ut till Floby och träna på samma ädla morgontid.

Love hade sova-borta-premiär i lördags. Kändes som första gången med första barnet för min del. Han kände nog mammans stress och var inte alls på humör för att ta sin skönhetssömn på förmiddagen för att ha bättre förutsättningar för att klara sin Götav-vistelse. Lite sent men tillslut däckade han så mamsen kunde fortsätta stressa ned sig själv.

13.30 ringde klockorna för Anna och Magnus i Gökhem. Vi var på plats i god tid och vi kunde njuta av vigseln utan att behöva hålla reda på en enda unge. Kärleken är bra vacker alltså!

Sedan var det party! Ett glas mingel champagne i väntan på brudparet blev fem. Jag hade ätit frukost iallafall men det hjälpte inte. Tio timmar senare och med ett par glas välkomst champagne så var jag tipptopp. Att fira och dela kärleken är nog bland det trevligaste man kan få vara med om. Bara glädje och inga sura miner, gnäll eller bråk. Underbar mat. Obegränsat med dryck. Duktigt värdpar och underbara nya och gamla vänner. Sjukt bra upplägg och svinkul från början till slut. Nepp, fler bröllopsfester åt folket! En spya hann jag självfallet med men den var snabbt och snyggt avklarad och sedan var in right mode igen.

Igår levde jag på fina minnen från bröllopet. Störst av allt är kärleken. Det är faktiskt sant!

Bakis de lux men det är kärleken värd. Facetajm med Loffe. Han blev glad över att se mig, ömsesidigt kunde jag minst sagt säga. En upphämtat bakispizza (calzone special med klumpar av fet smält god ost) och en stund senare så satt jag brevid min lilla Loffe H.

Han hade fixat sin första bortamatch exemplariskt. Både jag och hans mormor verkade och var otroligt nöjda över detta. Han var till och med välkommen tillbaka för att sova över. Han hade inte ens varit ledsen eller "jobbig" nånting. Han är en riktigt bra grabb den där Loffe.

Jag har ju två till, men dom är så vana Götavägare så jag behövde knappt ägna en tanke åt dem. Första gången är speciellt, så är det bara.

Challe hade sin första lilla match för säsongen igår. Tidaholm fick vi familjetrippa till. Jag var inte återställd på långa vägar så Wilmer var min personliga assistent och skötte kioskärenden åt mig. Det är konstigt hur onyttig man blir av att supa till ordentligt två gånger om året :) Kroppen bara skriker efter fett och sött som ett straff för att jag missbrukat den så.

Challe hade det trevligt ute på isen iallafall. Han får vara med se stora 09:orna. Hockeyskolan började han ju tidigt. Många 10:or har börjat nu men han känner sig väldigt hemma med 9:orna. Blir nästan lite sorgligt när de försvinner upp nästa år. Nästan så att jag hoppas på att det inte blir så många 10:or så att Challe kan få följa med 9:orna.

Idag är helgen slut och det var en jävulsk morgon med svårstyrda grabbar innan skolan. Challe vann i att vara värst idag. Han är sex år och vägrar gå till skolan i annat än Adidasbyxor. Svårt när alla ligger i tvätten... dåliga föräldrar! Wilmer får inga lipiga utbrott på mornarna men däremot så är han extremt disträ och ofokuserad och ska göra 111 andra projekt istället för att göra sig redo för avfärd till skolan. Jag har fortfarande inte hittat några gråa hår men man skulle nog kunna bli gråhårig för mindre än en skitmorgon hemma hos oss en morgon innan skolskjutsen drar iväg.