Livet med grabbarna

Ja, vi är fortfarande inte riktigt färdiga med den här kommersiella högtiden ännu. Men så här långt så har storgrabbarna hunnit med ett disco och en fest. Nåt bus eller godis har och kommer det inte bli i år. Det är ju försent för det också för den delen.

I fredags var de iallafall på bortadisco. Vet inte varför inte Mössebergsfemmorna har fixat några discon än. Charlie har ju fått följa med Wilmer som vän innan han började skolan men han har verkligen längtat och önskar varenda dag att det ska sitta en discoinbjudan på hans skoldörr så att han ska kunna få gå på disco som det fulltaliga skolbarn han nu är. Men inte då! Han såg dock en lapp på matsalsdörren. I en väntan på att Wilmer skulle sluta så gick vi och tittade. Jodå, visst var det en discoinbjudan. Fast till Centralskolans matsal. Han tyckte det lät lite främmande och skrämmande men ville ändå gå.

Redo för disccoavfärd på århundradets mest stressiga ensamståendedag! Wilmer är en död krigare... det ser ju alla. Dom hade kul. Jag kladdade telefonnummer på Challe och discoarrangörerna lovade att ringa om det var något. Challe blev lite klängig när jag och Loffe skulle iväg men Wilmer och hans vänner fick fart på honom och sedan körde han nästan iväg mig. Inga telefonsamtal och en mallig liten Challe som klarat ett disco utan en föräldrar på främmande mark å allt mötte jag och Loffe när vi kom för att hämta dem.

Charlie berättade glatt att han ramlat och blivit ledsen och tappat några slantar i fallet. Kioskbarnen hade då bjudit honom på dricka och en påse popcorn så han var helnöjd!

Igår var det partydags på Götav. Allt händer när jag är ensamstående jämt. Wilmer är "för cool" för att klä ut sig tycker han. Jag föreslog skadad hockeyspelare, spion, trollkarl, skelett, spöke.. men han bara suckar åt mig. Bju på dig själv lille W säger jag men han är typ tonåring och tycker att allt är töntigt. Tillslut fastnade han i sista sekund för krigare igen. Challe är int så fjantig med sånt där än. Han är mer än gärna skelett och det är bara att kladda på som man vill och hinner i ansiktet på honom.

Mamma sammanfattade kvällen så här fint på Instagram. Mission impossible 4 kände jag när vi skulle ta ett gruppkort på kusinhögen...

Mumietacopaj och fladdermöss åt vi. För en gångs skull fixade gallan detta. Kanske berodde på att jag satt upp och vaggade det lilla barnet halva natten? Lille tuss.. Loffe hade feber när vi kom hem. Han är inte snorig eller hostig så jag vet inte om det kanske kan vara tandfeber? Endel säger ju att det inte finns något sådant, att tandsprickiningen liksom bara inträffar då barnen är små och samtidigt virusmottagliga och att febern inte alls hör ihop med tänderna? Men jag vet inte. Han verkar ha ont i munnen. Tutten åker ut men ändå måste han ha den. Han har skrikit och det enda som har fått honom att somna efter de miljoner gånger han vaknat är om jag haft honom i famnen. Men han höll iallafall skenet uppe igårkväll.