Salamandern
Igår när golvet på tvättoaletten kom fram så kom andra saker fram också.
Jag hade lagt mig och hörde hur Mattias höll på med nåt glas på golvet bakom den stänga toadörren. Trodde han hade nåt nattligt kafferep med Mysan eller att han bara blivit allmänt knäpp.
Sedan kom han ut.. "Jag hittade en jävla äcklig ödla!!" och så visade han upp en enligt mig väldigt stor salamanderpojke.
Han hade legat vid en golvbrunn och undrat vart golvet kom ifrån. Undra hur länge han har bott på tvättoaletten? Tänk om, började spira inne i huvudet. Tänk om vår nyblivne krypare en dag hade suttit och käkat salamander lite glatt i ögonvrån.
Kan ju tillägga att detta är den första ödlan vi nånsin hittat i vårt hus. Och ett annat tillägg skulle väl vara att han troligen inte kan ha tagit sig några bredare husesyner för då skulle han garanterat fått stötta på Mördarinnan ganska så snabbt.
Jag tyckte att vi kunde spara honom och ge honom i julklapp till Charlie. Charlie önskar sig ett akvarium och fiskar. På detta sätt så hade ju mammapenningen endast behövt punga ut för ett litet akvarium till ödlan.
Mattias sa att ödlan var äcklig och jävligt seg och lite småstel på vissa ställen. Jag kunde kanske vattna honom och göra honom frisk lagom till jul? Men Mattias gick och slängde ut honom i den kalla och ruggiga natten.
Tråkigt på en sån fin ödla.. nästa ödla vi hittar ska jag minsann spara!
