Bakfylledag
Bakfylledag utan själva alkoholbaserade bakfyllan. Jag har såna där dagar ibland. Har jag nog alltid haft när jag tänker efter. Innan jag var så där väldigt ångestig, så pass att jag sedan dunkade in i den där väggen för några år sedan så hade jag dom också. När det var jag och väggen så var det bara bakfylledagar.
Dom kommer fortfarande ibland och jag accepterar dom. Dom är nog en del av mig. Dom beror inte lägre på ångest men jag blir så sjukligt djuptrött och ofunktionell. Idag har jag alltså haft en sån dag. Pisströkigt. Det kanske är för att jag haft en ensamståendehelg? Fullt ös medvetslös och Loffeman krånglar på nätterna. En jobbig utvecklingsperiod enligt en app. Och allt stämmer precis denna gång också. Pernilla med minus på sömnkontot = ingen välfungerande människa.
Idag kom mannen i huset äntligen hem iallafall. Så jag sov typ hela förmiddagen. Det är otroligt skönt att jag har sådana förmåner. Jag vet att jag kan och har möjligheten att ta igen sömnen och bli mer mänsklig igen. I eftermiddag har bakfyllan avtagit så jag har både "hunnit" klippa Wilmer och träna. Imorgon är en ny dag och då blir det fler knop än denna segdegsdagen.
Loffe är förövrigt supergo. Han är väldigt social och lämnar mig helst inte ifred mer än några sekunder. Det blir mycket golvlek för vår del. Ibland kan han köra egentid i gåstolen eller på golvet men tröttnar snabbt på egentid nu för tiden.. det hör också till han nuvarande period säger appen. I gåstolen jagar han mig (och låter högt) när han tröttnat på egentid. Så han är mest nöjd på golvet med mig och leksaker och böcker. Han älskar böcker. Bläddra,läsa och känna. Det bästa är djurböcker och när modern imiterar alla djur. Hans favoritdjurläten från mamman är apa, mus och kalkon. Hur snyggt låter en kalkon på en skala? Han börjar tycka om däck också. Så det blir nog en liten fordonspojke av honom också har jag en känsla av. Brorsorna har tyckt mycket om fordonsfamiljen när de var små men nu har det intresset flyttat ut förlängesen. Bra tycker nog Loffe för han får ärva en hel del.
Något som frustrerar ers Herre allt mer och mer är de nästintill obefintliga förflyttningarna. Brorsorna kröp allihop i deras 6:e månad. Loffe fyllde ju åtta igår men får fortfarande inte ihop det. Han vill det något så innerligt men får liksom inte ihop alla delar. Tålamod lille vän säger jag och talar om att jag liksom tycker att det är en smula skönt att han inte är överallt... samtidigt som jag känner lite empati över hans frustration. Dom senaste dagarna har han verkligen börjat kämpa nästintill ihjäl sig för att komma nånstans. Vi får se vad han hittat för teknik. Han kanske inte blir krypare alls. Men för hans skull hoppas jag snart att han hittar nåt eget sätt att ta sig framåt med för han får knappt plats i sitt egna skinn när han verkligen vill nånstans men fortfarande saknar förmåga till att ta sig nånstans. Lille Loffe.. Förresten hôlkar han inte så ofta längre, så jag får nog sluta kalla honom Loffe Hôlk nu. Funderar på "Loffe med tännera" istället. Sicka framtänder han skaffat sig! I Love dom!! Haha, han skulle lätt kunna jobba som cykelställ när han blir stor :)
