Helg x 100

Jag hittade det här ofärdiga i arkivet. Det är så ibland att jag börjat men sedan ropar nån unge eller vaknar nån unge eller så bråkar några ungar eller annat bloggavbrytande och då får mamma-kung liksom lägga ner allt hon håller på med och göra sitt jobb. Jag skulle knappt minnas vilken helg det var men denna helg, precis som alla andra var fullsmockad men ingen helg är den andre lik. Detta var bytesmarknad-tidaholmslunchintervetion-mammas50årsdagslördagshelgen :)

Skrivet förr i tiden och legat i arkivet:
Nu har denna helg också hoppat förbi. Det är nästan lite otäckt vad snabbt tiden går.

I fredags var det Wilmers sista uteträning (trodde jag då men det var fel), jag och Challe passade på att göra stan, köpa fredagsmys och åka till Jimpan lite. Redan på morgonen kände jag av att jag behövde åka till Jimpan. Det var när jag skulle lämna killarna i skolan. Dom släpar efter lite skolkillarna när vi parkerat. Loffe håller mitt tempo och är med på höften. Men vips så kom det en smal och ginglig kepskille ut ur en skoltaxi. Jag tyckte att jag kände igen honom. Hej hej, sa jag automatiskt. Han tittade på mig och log med hela ansiktet medan han stuttade förbi med en härlig gång. Jag fick gåshud och fylldes av lycka och sorg på en gång. Hade Jimmy levt och gått (vilket han gör där han är nu) så hade det kunnat vara Jimpan som lyckligt stuttade förbi med sin smala kropp iväg till skolan. Han påminde otroligt mycket om Jimpan iallafall. Hoppas jag får träffa honom fler gånger.

Sedan var det lite spontant och oväntat kaffe, korv och bullparty efter Wilmers träning.

Lördagen startade jag och Biffen i parken på bytesmarknaden. Hittade några välbehövda klipp. Herr Gson hade hela huset fullt med ungar men han är en bra man så det gick bra :)

Sedan var det lunchmöte i Tidaholm. Trevligt, gott och mysigt. Det är ett par bra familjer vi har fött in våra ungar i.

Lunchmötet efter lunchen.
En gullig 50-åring
En gullig Wilmer som hittade en passande servett på bordet så att han såg riktigt passande ut för att fira mormorns 50 år.

Förra helgen fyllde Charlie 6 år. Som vanligt när någon son fyller år så flaschbackar jag tillbaka till hur det var dagen innan och dagen de föddes. Vissa dagar minns jag in i minsta detalj. Andra dagar finns inte.Det är trevligt att hjärnan kan komma ihåg så där detaljerat i sådana där positiva händelser i livet.

Challe har firat sina 6 år otaliga gånger. En gång dagen innan. På självaste födelsedagen blev det apstressigt (pappan fick springa hem från jobbet (på riktigt alltså)). Igår firade han igen.

Första firningen
Loffe gillar när brorsorna fyller år för då får man klä ut sig till present om man känner fört.
Andra firningen
Tredje och troligen det sista kalaset för att han nu blivit hela 6 år.

Challes födelsedag förra lördagen var smockad för min del. Ballonger, födelsedagsbricka, presenter (slagit in paketer halva natten), sång, letat Pokémon i halva Skövde, shoppingtur med alla mina söner (Loffe har blivit en riktigt trevlig affärsbebi för det finns så himla mycket att titta på), sedan flyttade vi in Anna i en ny lägenhet. Depåstopp på Burgerking. Varför har de gömt ett Burgerking i Skövde? Gömt alltså? Ett Burgerking behöver ligga synligt. Man ska inte behöva leta och råka upptäcka det bara för man tråcklat sig bort till Stellas en gång i tiden.. nä, det ligger på fel ställe. Hem och powernappa utan nap.. och sedan iväg på Möhippa. Där var det skratt till sen natt.

Söndagen var jag ensamstående igen. Då hade di stora FFK-avslutning. A-lagsmatch på Odenplan och sedan korv, fika, fotografering och medaljer och sånt. Det blev också en lång dag.

Loffe Hôlk är ljudtekniker..

Ibland önskat jag att jag var fem personer. En för varje unge. En som städade och höll ställningarna hemma och en som sov och tog igen sömn för alla dom andra jagen. Men jag är bara en och försöker så gott jag kan. Challe fick skippa hockeyn den där söndagen gör annars hade vi haft max en timmar paus mellan ishall och Odenplan.. Nepp, ibland måste man offra något för att överleva.

Veckorna bara roffar iväg dom också. Denna vecka har vi varit snoriga, slemmiga och Wilmer har hostat för tre år framåt. Han var hemma i början av veckan. Nu är alla friska och krya igen.

I fredags hade Wilmer sista uteträningen på riktigt. Föräldramatch och nu var det fan min tur! Här har man gått omkring och varit gravid eller typ nyförlöst eller annat i flera decennier känns det som och missat fotboll och mammahockey.. Så Gson vågade inte ens ta upp nån kamp om vilken förälder som skulle hela träningen. En sparar ju inte direkt på krutet i skottövningar och liknande bara för det är 8-åringar det handlar om! Matchen då? Mm, det var som att springa in i en jäkla köttvägg av 8-åringar. Dom var typ 17 på plan medan vi bara fick köra fem.. dom vann men vi var bäst iallafall.

Just nu är Challe på hockeyträning. I eftermiddag har han fotbollsträning. Lite surt att det ligger på samma dag. Jag ska proppa i honom mat när han kommer hem. Han är en sån där kille som lätt säckar ihop både psykiskt och fysiskt när energidepåerna tar slut. Därför är det som sagt inte helt optimalt med både hockey och fotboll på samma dag.