Livet med grabbarna

Love kan inte säga mamma. Men han har senaste veckan blivit jäkligt mammig. Han leker mycket självständigt men hans absoluta favoritställe är min vänstra höft eller i mitt knä. Tills han tröttnat och vill leka en sväng.. tills han börjar jaga mig för att höfta eller knäa igen. 

Aaaah. Det är så han säger mamma. Pappa är enklare att ljuda säger han. Mest blir det Dadda men Dadda är mer likt pappa än vad Aaaah är likt mamma. 

Går jag upp i köket... då står han vid grinden och ropar på Aaaah. 

Går jag in i Challes rum.... då pilar han efter så fort han bara kan samtidigt som han ropar på mig. Aaaah, Aaaah, Aaaah?! Sedan hittar han sin Aaaah och då blir han nöjd.

När Aaaah ska iväg så jagar han Aaaah ända fram till dörren, klättrar upp och klänger i Aaaahs ben och armar när Aaaah tar på sig skorna i hopp om att Aaaah ska ta med honom eller stanna hemma hos honom. 

När Aaaah går ner i källaren stora han vid grinden och ropar Aaaah.

Idag hade Aaaah inte stängt grinden ordentligt när hon gick ner (typ värre än en dödssynd om Love hade följt efter ända ner när jag trodde jag stängt grinden). Love ropade då på Aaaah med en annan stämma. Högre, lite mer desperat men och med en förundran i rösten. Aaaah kände inte igen detta och skyndade mot trappan. 

Love blev tyst och så ut som ett frågetecken när Aaaah uppenbarande sig framför nedanför trappan. Där satt han så fint och såg helt vilsen ut och svängde på grinddörren.

I kombination med hans rop på mig, hans stämma och hans ansiktsuttryck så översatte jag det hela till: 

Mamma? Mamma? Mamma? Mamma? Mamm... ja men där är du ju! Du har glömt att stänga den här grinden. Det är väldigt dumt att inte stänga grinden. Det är nog till och med lite farligt. 

Jag svarade honom att han hade rätt och att han var jätteduktig som sa till Aaaah när det blivit så där fel.

Jag har aldrig hetat Aaaah förut. Mamam, mamma och sånt men aldrig Aaaah. Hur som haver så är det mysigt att han har hittat ett namn för mig iallafall. 

Fast det är lite konstigt att det är svårare att säga mamma än vad det är att säga typ klocka, dricka och lampa. Tycker jag. Men inte Loffe.

Det är iallafall kul att han börjar förmedla sig verbalt och kroppsligt på en helt annan och mer förståeligt nivå nu. 

Att det blir en kortvarig livskris när pappan ska överta ungen från vänsterhöften är mindre kul. Men det brukar gå över snabbt. Han är rätt så avledbar för det mesta.. om han inte är trött. 

Leker med Aaaah

Aaaah käkar upp honom lite

Loffe hade dejt igår. Det blev mycket hångel 😉

Loffes första lock. I övrigt så spar nog den här ungen på mest hårutväxt av alla mina hårfattiga bebissöner :)

Här säger han att han typ älskar Aaaah.

Här säger pappa Aaaah när han försöker pilla ut nåt fynd som Loffe stoppat in i munnen.