Per Nilsson har börjat arbeta! Förra veckan. Jag går i skolan lite också. Nytt jobb, skolstress, begravning, navelsträngsklippning ifrån Loffe, två minitonåringar med diverse minitonåringsbekymmer OCH pms! Alltså jag känner ju självfallet av att det är lite mycket för själen men jag har lärt känna min själ.
Så jag vet på något sätt hur jag ska hanterat lite så att säga. Eller hantera och hantera? Jag är bara en människa, en sensitivt begåvad människa på gott och ont. Så istället för att försöka tränga bort så försöker jag åka med, acceptera mig som jag är och inse att detta bara är en kort tid i mitt liv. Det går inte alltid styra över hur allt hopar sig.
Det går inte fly från allt när det blir för mycket. Vissa saker går att sålla bort, andra inte. Tro mig, jag har sållat. Men måsten finns. Hur man upplever och hanterar sina måsten är en konst i sig. Jag gör inte alltid rätt men jag gör inte heller alltid fel. Det får räcka för mig. Det som gnager och skaver ibland är samvete men där är jag nog inte ensam.
Jag har också insett att det är miljarder gånger bättre att ha ett samvete än att inte ha något alls. Så jag är glad över mitt samvete.Det betyder ju att jag inte är psykopat iallafall och det är en väldigt positiv insikt och egenskap!
Så nu får jag bara rida med tills det ebbar ut.
Gson är hemmapappa ett tag nu. Han gillart säger han men börjar se lite sliten ut.. men det är så vi jobbar. En kraschar åt gången och däremellan lyfter vi upp varandra. Jag är väldigt tacksam över att jag har honom.
Loffe är klubbad som gångare nu. Han började ju trava lite innan ettårsdagen men en dag som denna enligt rapport från pappan och genom egna bedömningar nu i eftermiddag så kan jag nog uppskatta det till 95-5 fördel gång. Han ser ut som en väldigt liten fullegubbe när han stapplar omkring. Rätt söt!
Wilmer tog prover inför kommande fetmateamsträff i fredags. Han har varit totalt livrädd för att ta dessa prover. Förra veckan vaccinerade han sig i skolan utan föräldrar och det gick hur bra som helst. Men blodprov ville han då rakt inte ta. Han minns senaste gången för två-tre år sedan och relaterar denna upplevelse till skräck.
Han har kontrollvägt sig i skolan och en glad skolsköterska ringde mig direkt och sa att han nu för första gången på ca 6 år är borta från fetmakurvan och trodde att fetmateamet skulle skriva ut honom. Tji fick la vi när det kom en kallelse och remisser för provtagning inför besöket. Vi ringde och frågade om det verkligen var nödvändigt och om han verkligen behövde ta proverna eftersom han verkligen inte ville. Dom ville väldigt gärna att han tog proverna... och att han kom på besöket.
Jag EMLADE båda hans armveck. Jag insåg i samband med detta att han är allt annat än lättstucken. Hans vener ligger djupt och en del rullar.. så ingen drömpatient direkt, speciellt inte när han är livrädd. Första sticket så kom det nån droppe sedan rullade kärlet iväg. Wilmer var lite ledsen redan innan sticket och spände sig. Jag försökte få hans uppmärksamhet, få honom att andas djupt för att kunna slappna av. Gissa om han blev besviken när han insåg att inget av alla fem rör hade blivit fyllt.. Ett stick till?
Ibland så är fasen dagens teknologi inte alls pjåkig. Vi kan kolla på youtube då, sa jag. Och fick fram nåt fult pixligt Pokémonklipp. Jag och Wilmer tittade på youtube och jag kommenterade alla fula pixlar och klagade och ifrågasatte grafik, upplägg och handling, ja precis allt i klippet. Wilmers uppmärksamhet hade jag till 100% och han fnissade till och med emellanåt, utan att märka något så var alla de där fem rören fyllda och han var omplåstrad på sin arm. Han var så nöjd, lättad och chockad över att han inte märkt någonting.
Efteråt gick vi och käkade frukost på sjukhuset. Han fick en macka och en Pucko men det ska vi inte tala om för fetmateamet. Jag berömde honom hur många gånger som helst och han svarade en gång: Men du var också jätteduktig på provtagningen mamma! När du satte på youtube och pratade hela tiden.
Så vi var nöjda båda två. Och jag hoppas att han aldrig behöver göra om det, och att de vid nästa besök skriver ut min son.
Skriv inläggstext
Loffe älskar flaggor. Alla sorts flaggor. Traditionella flaggor och ovanliga flaggor. Flagga är typ hans favoritord också (+ AIK som morfar präntat in även i denna unge). Leker han tittut bakom blueridersflaggan i ishallen.
Och här har Charlie hockeyträning men det är Gson på bild.. jo, han har hamnat på isen också. Oväntat? Nöjd Gson iallafall.
Min lille tjockekind.