Livet med grabbarna

Okej. Jag gör ett försök. Men kan inte lova något. 

Så vad händer då? 

Jo, det ska jag tala om. Det pusslas. En, två, tre grabbar. Jobb. Hockey. Avsaknad av kvalitetstid med Mr make, energinivå -103% världens trökigaste årstid (hade det bjudits på lite sol, snö och rimfrost så hade livet varit en smula enklare). Ett utbygge som är inne på vecka 20. Ett gammalt bygge som förfaller. Njee, min bästa tid är nog inte nu. 

Sedan i somras så hade det varit den mest intensiva arbetsperiod i mitt liv (men det känns som det vänder nu). Jag arbetar med långa liv som slutar med död. Jag har nog varit någon sorts problemlösaruppfinnare i mitt tidigare liv. Jag klarar inte av att görat halvdant på jobbet. Jag tänker aldrig nöja mig med mindre än mitt bästa och när belastningen är alldeles för hög så blir det en smula jobbigt. Jag måste hitta lösningar på allt, på djupet. Ha svar på alla behövliga varför liksom. Så jag kan inte säga att det inte varit nära ett ordentligt brak igen. Typ ett brak in i en vägg. Men jag har varit där och känner igen signalerna och har denna gång bestämt mig för att vara öppen med det och då också lyckats (med hjälp av chef och kollegor) att tillslut ge väggen en cowabunga-spark i skrevet, vänt vägguslingen ryggen, hittat lösningar och löst alla från början hopplösa oklara energitjuveproblem så bra som jag bara kunnat. 

Jag ligger fortfarande ljusår back i energi men det är sådan jag är efter månader av hög stress. Acceptera, släpp på krav och bygg upp efter hand. 

Det viktiga i detta liv är att mina grabbar mår bra (alla fyra).. egentligen skulle väl prio ett vara att jag ska må bra i första hand men som många andra så är jag mamma och mammor är rätt kassa på att prioritera sig själva först. Jag vet vad jag behöver. Men just nu så finns varken tid eller energi för vad jag behöver.

Tak, väggar, mat, hela kläder, sömn, kärlek och trygghet till grabbarna. That’s it. Att husets insida och utsida ej är pedantskött skiter jag fullständigt i. Just nu har de vuxna i detta hushålle endast energi för det viktigaste och då är det det som får prioriteras. 

Nu för tiden är det typ hockey sju dagar i veckan. Lille Loffe har till och med träning på lördagar. Egentligen är det skridskoskola men han säger att han har hockeyträning precis som brorsorna, så då får det vara så. Lille Loffe åker 100 gånger bättre än mig. Han hänger gärna i ishallen 100 dagar i veckan om han får. Han är den nye lillkillen däruppe. Underhåller i omklädningsrummen, tvättar matchkläder, slipar skridskor (med sin far), tränar vid skottrampen, umgås med "sina tjejer", åker omkring på friåkningen och tror att han är med de stora killarna i deras spel (vilket han också får vara ibland), surar ihop ibland för att han inte får tillräckligt många pass.. 

Men idag har det varit avbrott i hockeyn. Jag har varit med Wilmer F i Mariestad på Norrlanders cup. Väldigt skönt för mamsen att få byta till uppvärmda inomhushallar så här mitt i ishallssäsongen.